Melloprat

Jazzie 2017-02-18 21:52 (inga kommentarer)
Vi sitter vid tv'n hela familjen och tittar på Mello. Och några av kommentarerna är så underbara att jag måste notera.
Säkert inget roligt för er att läsa. Så ni kan sluta här.

Inledning:
Det stora samtalet före alla bidragen är "Chipstutte" Ett ord omöjligt att säga utan att börja fnissa. En i publiken hade det på en skylt. Ett sånt tokigt ord att Tusse fnissar om och om igen. Sen börjar hon fundera vad en chipstutte faktiskt är.
- Den kanske är så här platt och rund och lite ruffig så här, säger hon och gestikulerar hur hon tänker sig att en chipstutte ser ut.
Jag själv bara njuter. Tanken på en ruffig chipstutte fantastisk.

Låt nr1: Robin Bengtsson
Ungarna ger låten hög poäng... OM han inte svärde. Grodan har upptäckt att det är många Mellolåtar som är svärord i sig. VÄLDIGT många. Och han vet när det började. Det började med "Vi ska bada nakna" med Samir och Viktor.
Mohahaha.

Låt nr2:
"Det vet du... det vet du" sjunger hon.
Grodan sätter sig upp och suckar
- Nej, vi vet faktiskt INTE!

Låt nr3:
Tusse: Är klänningen röd... nej, den är nog rosa. Jo, rosa. Nej röd.
Grodan: Hon har röda byxor och skor i alla fall.
Tusse: Men var ifrån kommer musiken när ingen spelar??

Låt nr4:
Grodan gillar honom
Tusse börjar bli trött

Låt nr5

Låt nr6:
Tusse: Varför har de trasiga kläder?
En av tjejerna har trasiga jeans.
Tusses pappa har inget bra svar annat än att säga att det nog är väldigt dyra jeans.

Låt nr7:
Grodans favoritlåt av dem alla. Tusse noterar att han med krulligt hår har blått i örat och han nog har det för att inte höra musiken så högt att han får ont i öronen.


Så där, alla bidrag lyssnade på:
Grodan gillar låt nr 3 men allra mest låt nr7
Tusse gillar låt nr1, 3, 4, 5, 6, 7. De tyckte hon var de bästa låtarna. Men inte hon som pekade.

Jag vet. Det går inte alls att återge sånt här prat. Men vart ska jag göra av det? Om bara en timme är det borta.

Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte