ja, inte nog med att jag blev och är sjuk, i helgen avverkades även ett praktgräl. eller "avverkades" är väl inte ordet, för det betyder ju att något är klart, och här är det fan i mig fortfarande strävt och surt. allt började med att vi zappade och hamnade i någon sekvens av "arga snickaren" där han läxade upp någon för att denna inte kunde slänga saker utan bara samlade allt som kunde vara bra att ha. och så kom vi att diskutera varför det helt plötsligt står en hög banankartonger med porslin och andra mr S-grejer i tvättstugan, och då berodde det på att han hade varit tvungen att ställa in dom där för att vattenmätaren skulle bytas och den är i det som vi kallar för mr S' källarförråd. ja, men det var ju i början av december, tyckte jag, vore det inte läge att ställa tillbaks dom nu? nä, det gick inte och så kom en lång förklaring varför, som gick ut på att han varit tvungen att flytta andra grejer när skorstenen skulle lagas, också i december. och då undrade jag om det inte var så att om man måste lägga en halv dag på omstapling av prylar varenda gång någon överhuvudtaget skulle göra någonting i källaren, var det inte ett teckan på att man kanske hade för mycket prylar i förhållande till det utrymme man har till förfogande? och så följde en diskussion på temat huruvida det är slöseri med resurser att slänga sånt man eventuellt kan ha nytta av någon gång, kontra att ha lite ordning och reda (det behöver inte nödvändigtvis vara motsatser, men i vårt fall är det så). jaha, sen började han helt omotiverat ta upp, på ett rätt så aggressivt sätt, att han tyckte att det inte var någon ordning i skafferiet och varför hade jag köpt cayennepeppar när jag visste att han inte tålde stark mat, och jag snäste att jag visste inte att jag behövde tillstånd för att köpa något och JAG kanske kände för att krydda MIN mat och vad fan hade det med saken att göra och sen spårade allting ur och jag blev så jävla trött på allt att jag gick och la mig. jaha, men nästa dag var han SKITFÖRBANNAD för 1. jag hade startat en konflikt. 2. jag hade anklagat honom för att vara 'en jävla hoarder' och 3. jag kunde inte avsluta en konflikt utan drog ut på den i ETT HALVT JÄVLA DYGN. och på det svarade jag att 1. det var han som började att höja rösten och svära och vara allmänt otrevlig, 2. jag hade VERKLIGEN INTE sagt att han var 'en jävla hoarder', jag hade sagt 'du har en hamster-gen', vilket är EN VISS SKILLNAD enligt mig, och 3. att "konflikten pågått" i ett halvt dygn berodde på att jag SOVIT större delen av det halva dygnet eftersom jag var SJUK. tro nu inte att det här var argument som ledde någonstans, nix, han tycker han är i sin fulla rätt att få vara förbannad över detta och gnugga in hur dåligt jag fick honom att må, och visst finns det två sidor av en konflikt men man kan väl för fan inte vara förbannad för att någon har kallat en något som MAN SJÄLV HITTAT PÅ?
så just nu känner jag bara: jag orkar inte. det är inte fråga om cold silence treatment, jag bara orkar inte prata med någon som är så jävla oförmögen att ta ansvar för sina handlingar. visst, jag tappade humöret, det erkänner jag. men det gjorde ju han också, och ändå heter det att det är bara jag som startar konflikter? och han vägrar att erkänna att det där med att alla hans försök att hålla ordning i källaren bara resulterar i att han flyttar runt sitt skit lite halvhjärtat och ställer det som är i vägen för stunden på första bästa yta som råkar vara ledig så att det istället blockerar något annat som sedan måste flyttas på nästa gång. och att han vägrar att ens inse att det är en så jävla öm tå hos honom eftersom han blir förbannad exakt varje gång det kommer på tal, och för att det har varit på tal ungefär en miljon gånger och ändå går det inte att lösa.
jag blir så trött, som sagt. och kalla mig sur, för det är jag också.