Huggorm och Jinyoga

Det har nu gått 7 månader sen jag blev biten av den där ormen.
Före ormen hade jag lite problem med knät som gjorde att jag inte kunde springa. Jag hade tänkt ta tag i det, men ormen hann före.
Så när augusti kom började jag hos sjukgymnast.
Menisken trodde sjukgymnasten.
Och jag fick övningar därefter.

Om jag hade ont av att springa före så fick jag ont av att gå efter ormen. Jag berättade om ormen och att hela benet blivit påverkat.
Sjukgymnasten hummade och sen fortsatte han sitt fokus på knät.

Efter 6 veckors sjukgymnastik gjorde jag just inget speciellt, men tjong sa det så hade jag extremt ont i knät. Haltade kraftigt av att gå.
- Nä, nu får jag göra något, tänkte jag.
Så det blev doktor. Som skickade mig till röntgen. Som sen ledde mig till Ortoped.
Det var ett kort möte.
- Artros, sa ortopeden.
- Spring inte mer. Gå på plan mark, inte i skogen och sånt. Gå inte i trappor, ta alltid hissen.
Så fick jag värktabletter utskrivet. Samma uppsättning som jag fick vid orm-smärtan.
Vet inte om han tänkte att jag fått det för knät. Fast jag berättade så klart om ormen. Och att det påverkat hela benet.
Ortopeden hummade och tackade för sig.

I år blir jag 42 år. Jag tänker att jag har goda chanser att leva tills jag blir 80. Det betyder att jag har ungefär lika långt kvar att leva som jag hittills har levt.
Känns konstigt att jag ska ha 40 år framför mig där jag inte får springa och inte gå i skog eller backar. Och bara åka hiss.

Så jag hade tänkt att jag skulle leta reda på en ny sjukgymnast. En bättre. Men Sambons operation och konvalescens kom i vägen och jag sköt det på framtiden.
Så började det nya året. Med ett nytt år innebär nya pengar från jobbet till friskvård. 2016 årskort blev ju inte speciellt använt. Så jag surfade runt för att hitta vad 2017 skulle bli för typ av träning.
Då upptäckte jag att mitt träningskort går ut först i mitten av februari.
Så jag bestämde mig för att sätta igång. Att träna den här tiden för att bestämma mig om jag skulle förlänga träningskortet eller skaffa mig en ny träningsform.

Så det har jag gjort. Och jag har framför allt gjort yoga.
Men förra måndagen gjorde jag Jinyoga för första gången i mitt liv. På den här sitter man i ställningarna 3-5 minuter.
Och jisses!! Nu märker jag vilken skillnad det är mellan höger och vänster ben. ALLA muskler i hela högerbenet. Stelare. Hårdare. Ömmare. 3 minuter i stretchig ställning på höger sida är 3 minuter plåga. Medan på vänster ganska okej.

Dagen efter passet går jag 5 km. Helt utan några känningar i knät. Det har inte hänt en endaste gång efter huggormen. Normalt haltar jag lite efter en 5km promenad.

Nu har jag gjort ett Jinyoga-pass till i måndags. Då gick jag nedför trappan utan att det kändes något i knät.
Förbättringen är inte bestående. Men ett par dagar efter passet är jag märkbart bättre i knät.

Även på vanliga yogan märker jag hur stor skillnad det är mellan höger och vänster ben. Men inte så tydligt som på Jinyogan. Och den där tydliga effekten är efter Jinen.

Inga sjukgymnast övningar har haft någon som helst märkbar effekt efter 5 månaders övningar. Inte heller har jag märkt någon större skillnad att gå på plan mark eller i skogen.
Bristen på brosk i knät är väl där oavsett. Men jag tror bestämt att huggormen har fuckat upp hela mitt ben och det i sin tur fuckar upp knät.

Så nu blir det ett förlängt gymkort och fokusering på yoga.
Jag tror inte att det kommer lösa alla problem. Men jag tror att huggormsbenet måste återställas. Inte förrän då kan man veta vad som är för problem med knät och inte.

Sen blir jag lite sur över allas hummande. Jag VISSTE ju att huggormen har sabbat benet. Och att sabbade muskler måste spela in i helheten.
Nåja. Nu har jag hittat mitt fokus för tillfället.