och så var det måndag igen. helgen gick i ett nafs även om vi inte gjorde något speciellt. förutom hundpromenad som liksom kom av sig lite för vi hamnade mitt i en jakt (och där vill man ju inte befinna sig så vi fick trava hem utmed stora vägen istället för att gå på små mysiga skogsvägar som planerat) så satt vi mest i soffan och åt och/eller pratade och/eller läste och/eller kollade på tv. hela lördagen hade jag en helvetisk huvudvärk som var någon trist blandning av hormonrelaterad huvudvärk och spänningshuvudvärk, och som jag förgäves försökte mota bort med massage och värmedyna och spikmatta men som inte gav med sig förrän jag tog två citodon framåt kvällen, och då var jag så trött av att ha haft ont i huvudet hela dagen att jag gick och lade mig. så det var ju en ganska bortkastad dag även om den var lugn och skön. på söndagen vaknade jag som en ny människa och gav mig ut på powerwalk och sedan kom jag hem och bakade bröd och kanelbullar och lagade mat och lite sånt. men i övrigt var det mest soffa och böcker och tv och kamin som stod på agendan. skönt.
ja, sen scannade jag genom vårens kursutbud. jag vill ju gärna GÅ någon kurs också, inte bara hålla kurs för andra även om det är jätteroligt. tyvärr, för egen del då, satsar min egen klubb mest på basutbud och nybörjarkurser, men grannklubben hade en brukslydnadskurs som jag raskt anmälde till. fick sedan ett bekräftelsemail från personen som har hand om deras kursverksamhet där hen hade skrivit till en personlig hälsning och att det skulle bli så roligt att få se mig och minsting igen. sånt är ju kul, och det är sånt jag behöver. för ett tag sen mailade jag till dom jag tränar viltspår med och hörde mig för lite om vårens kurser, och fick inget svar. och då tänkte jag direkt att nähä, de vill väl inte ha med mig då. sen fick jag svar efter ett par veckor, det är alltså inte som att jag deppar ihop om folk inte svarar på mail inom den närmaste timmen, men när det dröjer DAGAR så tänker jag att det måste finnas en anledning, och den främsta anledningen måste då i min hjärna vara att folk har något emot mig och helst inte vill ha med mig att göra och därför väljer att ignorera mig. så löjligt, för när jag fick svar så var det ju med en ursäkt att hen i vanlig ordning tänkt svara men glömt det och naturligtvis var vi SÅ VÄLKOMNA. alltså, det här med att omedelbart tro att folk hatar en, hur får man sin hjärna att sluta med sånt?
denna vecka har jag en deadline till en stor rapport på fredag och just nu väntar jag på uppgifter från andra och kommer inte riktigt vidare, så det är lite frustrerande. men men. det ger sig väl. det finns förstås annat jag kan jobba med under tiden, så det är väl bara att spotta i nävarna och hugga i.