alltså jag är så TRÖTT så det är helt sinnessjukt. fast det är väl inte så konstigt. måndag och tisdag var ju liksom kulmen av en lång period av jättemycket och jättesvårt i kombination med lite tid och ingen att fråga. ja, sen igår så var det ju grupparbete på distanskursen och det tog fan i mig nästan knäcken på mig. för det första: personen som jag grupparbetar med är nog universums långsammaste och mest omständliga människa. för det andra så står jag fan i mig verkligen inte UT med att jobba med folk som inte är snabba vid tangentbordet, och det var inte hen. VERKLIGEN inte. så det kändes som att mitt blodtryck steg till helt ohälsosamma nivåer, för naturligtvis kan man ju inte bli öppet irriterad på en människa som är långsam bara för att man själv är snabb och eftersom vi gör en uppgift som utgår från min arbetsplats så var det min uppgift att plocka fram underlag och hens att skriva om det, det hade ju liksom inte gått att göra tvärtom.
så därför ligger stressen fortfarande som en tung boll och snurrar. jag hade trott att vi i princip skulle bli klara med arbetet igår, men istället är vi knappt halvvägs och det är inlämning på måndag och jag har verkligen, VERKLIGEN ingen lust att sitta och gagga med detta hela helgen, jag hade velat ha och behövt den här helgen till att vila upp mig på. men det får väl bli någon annan helg då.
och idag ska den här jävla hantverkaren som förhoppningsvis ska laga vår kamin förhoppningsvis komma och jag måste stressa för att hinna hem till det, vilket inte precis ökar välbefinnandet. han har ju fixat skorstenen för ett par veckor sen, men kaminen var han tydligen inte lika sugen på för den skulle han ta "en annan dag", oklart när och sen har han inte hörts av, men igår fick mr S äntligen tag på honom. ja, och är det något jag verkligen HATAR så är det att vara hemma med hantverkare, jag vet liksom aldrig var jag ska bli av, ska man vara i närheten ifall de behöver fråga något eller blir de sura om de inte får jobba ifred, ska man bjuda på kaffe och vara trevlig eller är det okej att sätta sig och typ glo på tv medan de jobbar alldeles intill?
och all min stress manifesteras till vansinnig irritation på att mr S i somras någon gång petade ner några granatäppelkärnor i en jättestor kruka som stod i växthuset. de grodde och när det började bli kallt tog han in krukan och satte i källaren under en lysrörslampa, men så fick han för sig att det var för kallt där och bar upp den. men krukan är för stor för att stå i något fönster så istället har den stått mitt på matbordet. jag sagt att det är precis meningslöst att ställa en växt under en vanlig lampa för det ljuset är av fel våglängd så växten kommer bara att bli spinkig och ranglig, och då tyckte han tydligen att lösningen var att ställa den på diskbänken, för där har vi ett lysrör. så nu är hela diskbänken, som inte är stor, blockerad av världens största kruka, och jag vill bara skrika att 1. plantera om i en mindre kruka, 2. skaffa en jävla växtbelysning, 3. ställ skiten någonstans där den inte är i vägen.
hittills har jag dock inte sagt något alls eftersom det kanske inte är helt rimligt att bli så irriterad på en kruka, och att det kanske inte heller är det som är grundorsaken. men det stör mig, och det stör mig även att han är så extremt sävlig i vissa avseenden, att det kan ta DAGAR att komma igång med grejer som jag skulle gjort på fem minuter. jag fattar ju att folk måste FÅ LOV att vara på ett annat sätt än vad jag är och att jag måste bli bättre på att förhålla mig till det istället för att irritera mig till döds. men just nu är den bägaren med stress på grund av människor som sölar rätt full.
mm. men hur som helst. bara det där jävla grupparbetet kunde bli klart någon gång så ska det väl lätta lite, imorgon ska vi ha en dragning över telefon. och tänk om hantverkaren kunde fixa kaminen så att det gick att elda i den någon gång? just nu är det ungefär vad jag kräver för att få uppleva total lycka, så jag tycker inte jag har jättehöga krav. men ändå känns det på något sätt ouppnåeligt. jaja, vi får väl se hur det går, nu måste jag jobba lite.