ja, jo, men man vet ju att man lever. den här veckan har varit GALEN, trots att jag jobbade röven av mig hela helgen och har slavat tolvtimmarspass måndag och igår. imorgon och på fredag är det ju de här koncerngemensamma dagarna, och igår eftermiddag fick jag hastigt och lustigt reda på att jag ska åka redan som ikväll, och inte imorgon bitti som jag trott, plus att jag blir tvungen att åka ensam och inte tillsammans med min chef eftersom han skulle åka tidigare för att vara med på ett annat möte. och då blev jag helt jävla AUTISTISK och tyckte det kändes jättejobbigt och hade mest lust att börja gråta. och jag hittar inte någonstans och inte fan låg det här konferenshotellet på något smidigt ställe på gångavstånd från järnvägsstationen heller, utan nu måste det åkas lokaltrafik och bara det känns ju oöverstigligt svårt och läskigt för en lantis som jag. jag önskar verkligen att jag vore en sån där typ som tycker att det är jättekul och utmanande att vara på främmande platser, men det är jag inte.
ja, men nu har jag i alla fall knåpat ihop en powerpointpresentation IN ENGLISH. mailade den till min frånvarande chef och skrev lite skämtsamt att "du får sköta snacket", men tyvärr tror jag inte att han kommer att göra det.
och inför revisionen så tror jag att jag kanske kan hinna få ett litet grepp om saker som någon i min position förväntas ha grepp om. kanske, och om jag jobbar som ett litet as i helgen.
och som om det inte vore nog med det ska det göras ett jävla grupparbete till på den här jävla distanskursen, och den här gången ska man träffas personligen och då kunde hon jag är i grupp med bara på onsdag nästa vecka, inlämningen är på måndagen veckan därpå så det är ju inte jättemycket tid att vinka på. och jag hade ju liksom satt 30/11 som det datum när man äntligen kan få slappna av och släppa allt för en stund, men nähä, det får väl bli senare då.
ja. så det är väl fortsatt mycket och rörigt och sådär. och jag vet inte vad jag ska ha på mig, känner att jag inte riktigt kan komma glidande i träningsbyxor och luvtröja när man ska hänga med LEDNINGEN. det verkar vara lite olika besked om vad folk brukar ha på sig så det har jag inte blivit klokare på. fast det är kanske förlegat med dresscode? igår gick jag i alla fall och köpte en jävla VÄSKA för jag kände att jag inte kan med att komma dragandes med min smutsiga gamla ryggsäck som jag köpt på domus för tio miljoner år sen. löjligt egentligen, vem skulle se den och bry sig liksom, men det är en sån där typisk överslagshandling som jag kan åstadkomma när jag är socialt stressad.
okej, nu ska jag äta lunch, och sedan plocka ihop allt jag förväntas behöva, sen instruera M som han ska sköta mitt gamla jobb resten av veckan, sen åka hem, ställa bilen, packa min nya väska, ta bussen till stan och sen ge mig ut i det okända. WISH ME LUCK.