en punkt av tre på helvetesdödslistan på jobbet är avklarad, tillsynsbesöket, och det gick bra, faktiskt över förväntan. en sak som man kan andas ut över.
jag försöker tänka att det där med inspektioner och revisioner är ju bra, för det är ju så man upptäcker om man gör eller har gjort fel på en systematisk nivå och sen är det ju bara att rätta in sig i det ledet och göra om och göra rätt. fast sen är det ÄNDÅ alltid lika nervöst när inspektören eller revisorn spänner ögonen i en och vill veta saker som man tycker att man inte är hundra på. men ja, nu gick det ju bra.
nu sitter jag och brottas med problem inför den kommande revisionen, grejer som puckochefen tidigare ansvarat för och som skötts lite sådär, enligt mitt tycke. till exempel: påstå att man bedömer miljöaspekter utifrån de nationella miljömålen, och när man sedan går igenom listan med det som ska vara de nationella miljömålen som det hänvisas till så har hon...hittat på några egna istället? eh, riktigt så jobbar ju inte jag, kan jag väl säga. det är lite tröttsamt att göra om och göra rätt när man inte ens är den som har gjort fel, speciellt när man är i tidsnöd och har tusen andra grejer att dra i. men NÄR DET BLIR KLART kommer det att bli bra. vägrar tänka om, det MÅSTE bli klart.
så snubblade jag in på puckochefens linkedin-profil och där beskriver hon sig själv som "en lyhörd, inspirerande, problemlösningsfokuserad coach som söker nya spännande utmaningar" och det skrattade vi gott åt i fikarummet.
-lyhörd? ja, som en elefant i en porslinsbutik.
-inspirerande? not so much.
-problemlösningsfokuserad? snarare problemskapare.
-COACH? och när fan blev hon det?
ungefär så gick väl snacket, och sen sa S "nä, vi gillar den NYA [puckochefens namn] mycket bättre". det vill säga mig. och det känns ju fint.
ja, men i övrigt är det jobbajobbajobba. om vi har TUR så kommer skorstensgubben och gör klart det sista idag, men det är inget jag direkt förväntar mig eftersom allt kring detta har strulat från början till slut. först blev han ju sjuk, sen kunde han inte komma för hans bil startade inte, sen kunde han inte komma för att bilen inte var klar på verkstan, sen fick han inte loss röret som skulle bytas och var tvungen att göra på ett annat sätt som såklart var mer tidsödande, och kaminen har han inte ens börjat med. såklart är det ju mycket viktigare med insatsrören i skorstenen, men det är ju inget vi har märkt av utan det var sotaren som påpekade att röret var trasigt. men att inte kunna elda i kaminen är något jag verkligen LIDER av. så hoppas verkligen att han hittar felet och att det är lätt att åtgärda. ha-ha-ha, det där var det väl ingen som trodde på? nä, jag tänkte väl det.
ja, men det är ju i alla fall fredag. och här sitter jag med värstingmens, men eftersom jag för några veckor sen gick raka vägen från mens till super-pms utan ens en dags uppehåll så känns det i det närmaste som en befrielse. framför allt känner jag mig mindre irriterad och mindre ledsen och nedstämd och det gör ju inte ont precis. dessutom - PEPPAR PEPPAR - så känns det som att min arm, som gjort ont i flera veckor, äntligen börjar bli på bättringsvägen. jag hoppas, för det är så jäkla trist och handikappande att bara kunna använda en arm emellanåt, och dessutom har jag ved att hugga och det är på riktigt den mest avkopplande syssla jag vet.
imorgon ska jag hjälpa till på en tävling, men det uppdraget jag fick tar kanske...max en timme, så det kändes verkligen inte betungande. sen fyller mr S år på söndag, så N och barnen tittar nog förbi en sväng. mr S' slöa kompis, som också fyller år i samma veva och som vi brukar fira med, har av någon oklar anledning gjort sig oanträffbar så det blir väl bara vi, men det är ju inget jag lider av direkt.
nu: dagens första möte, sen är det väl bara att knoga vidare. DET BLIR BRA.