I fredags slängde jag in ansökan om frivillig uppsägning. 45 minuter innan deadline. Så om jag får ett ok på det så har jag inget jobb 1 januari.
Men det är långt ifrån säkert att jag får ett ok. Men det hade varit spännande. Och lite oroande.
Jag var hos ortopeden i fredags. Artros.
Han tyckte jag aldrig skulle springa mer. I hela mitt liv.
Kul kille.
Men nu måste jag hitta en lite bättre sjukgymnast. Och så måste jag ha en plan.
Och nej, att komma igång och springa är inte det viktigaste i mitt liv. Men att komma igång med en träning som funkar är. Som blir av.
Löpningen var den som funkade och blev av. Nu måste jag hitta något annat. Och ett träningsprogram som jag kan få rutin på.
Sambon har yrsel. En dag i taget så får vi se vart vi landar med det.
Nu börjar såren i örat läka och det irriterar.
Men snart har det gått en vecka till efter operation.
Under veckan ska julgrejerna plockas fram och förberedas så att fönsterna lyser juligt till första advent.
Modigt och säkert ett bra beslut angående jobb.
Krya på er, med både träning och yrsel!
2016-11-23 21:55:05
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte