Så här mitt i natten

Jag borde sova. Jag vet. Men Sambon ligger i halvsittande och det får honom att snarka. Väldigt mycket. Tusse vaknade med kliande snippa. Så efter lite olika krämer somnade hon i min säng. Jag satt och fixade räkningar och noterade en ganska markant höjning av hemförsäkringen. Vilket fick mig att tillslut ta tag i att faktiskt gå igenom vår försäkring år för år.
Så jävla korkat. Jag sitter och för bok varje månad, precis som min mamma har lärt mig. Har ett Excellark där alla årens räkningar är bokförda. Men ändå....
Jag har dålig koll när försäkringsbrevet dyker upp. Jag går ju inte in och tittar vad vi betalade året innan. (det har min mamma lärt mig att man ska)

Så nu gjorde jag det.
1000 kr per år har de höjt hemförsäkringen. Och eftersom vi inte reagerat så kände de sig modiga nu och höjde men 1800 riksdaler.
Så på 5 år har de höjt vår hemförsäkring med 100%
Sånt här går jag ju igång på. Dels för att jag känner mig lurad. Men mest för att jag vet bättre. Min mamma har lärt mig allt sånt här. Jag bara slarvar. Och javisst, hon har lärt mig att det kostar att vara slarvig. Att företag tjänar storkovan på slarviga människor.
Så när sånt här händer mig känner jag mig så jävla dum.

Jag har all struktur för att kunna hålla ordning.
- Jag lägger in räkningar i en pärm
- Jag har olika mappar för olika papper som är bra att spara. Och jag lägger in papperna där... nästan alltid.
- Jag bokför vår räkningar i Excel.

Allt jag behöver göra är att notera i Excel när varje försäkring förnyas. När elavtalen går ut. Och sen göra en snabb genomgång vad som skiljer förra året mot nya erbjudandet.
Det kräver inte många minuter. Bara lite rutin och ordning.
Men istället låter jag mig knullas i röven av försäkringbolaget som äter en extra kanelbulle varje gång jag betalar mina räkningar.

Och ja. Här sitter jag. Och kan inte sova.

Om vi ska skita i mitt knullade röv ett tag och bara ha en kort status av läget i allmänhet.

- Mitt huggormsben måste nu anses som bra. Jag känner nu inte alls något någonstans i benet eller foten. Även det under foten är helt ok nu.
- Imorgon ska jag till ortopeden. Enligt röntgen så saknas en broskbit i knät som kanske är det som ställer till det för mig. Mest troligt blir ordinerad träning. Men jag ska kolla om den träning som min sjukgymnast gett mig verkligen är den rätta. För det känns inte så.
- Vi var på sjukhuset med Sambons öra i tisdags. Doktorn var nöjd. Men det är så mycket man inte vet än. Framför allt är det balansen som tiden får utvisa om den blir bra eller svajig. Och vi skulle uppmärksamma om det rann klar vätska ur örat. För då kunde det vara ryggmärgsvätska från hjärnan. (ja.... den är tydligen inte bara i ryggmärgen)
- Så när örat rann ljus vätska redan på onsdagen så blev det till att ringa sjukhuset. Doktorn tror att det kan vara sårvätska och om det inte rinner i större mängder kan vi ta det lugnt. Och så förväntas det sluta rinna om en vecka. Så vi hoppas på det dårå.

Ja. Där står vi ungefär.
En liten detalj är att jag är sjukt trött på mitt jobb. Och jag är lite orolig att det är mer än en tillfällig svacka. Att jag börjar tröttna så brutalt på både stället jag jobbar på liksom företaget i sig.
Det är väl inte världens undergång i sig. Är väl bara ut och söka nytt jobb. Men jag har ju ändå jobbat på bygget i 19 år.
Och då blir det något av ett stort steg. Jag vet inte om just nu är läget att ta stora steg. Och jag skulle vilja söka jobb när jag är beredd på att jobba 100%, för utbudet blir så mycket bättre. Och jag är nog inte beredd att gå upp till 100% än. Jag vill nog utnyttja möjligheten att vara föräldraledig ett tag till.

Javisst, det har man rätt till på alla företag. Men det är inte så jag vill byta jobb. Då ska jag vara öppen med det från början. Och då minskar alternativen på jobb.
Nåja. Som sagt, inte världens undergång. Men en oroande progress som sker inom mig. Den hade kunnat fått vänta lite känner jag.