Hej mitt vinterland

Det är något speciellt med kaosväder.
Det beror nog förmodligen på att jag inte suttit riktigt illa till när de slagit till.
Idag var en sån där nästan magisk dag.

Tänk om det här vädret hade varit igår när vi skulle ta oss hem från sjukhuset.
Eller ännu värre, att vädret varit i måndags då vi skulle in på operation?

Nu fick Sambon ligga hemma i soffan och se snön vräka ner. Jag började morgon med att skotta fram gångar i drygt halv decimeter snö som kommit under natten. Jag gillar att skotta snö, det är för det mesta ganska trevligt.
Sen tog jag Tusse till dagis. Plogkillen bor ju ute hos oss, så han hade varit uppe tidigt och plogat våra vägar. Men ute på de kommunala vägarna var det spännande. Jag hade av en ren slump P4 Stockholm påslagen. Eländet gick i ett. Det var en enda stor och lång trafikrapport.

Hela stan var ju verkligen helt galen!
Jag lämnade Tusse och bestämde mig för att idag var en dag att jobba hemifrån.
Jag svänger in på vår väg, bara 100 meter bakom bilen framför. Han drar rätt ner i diket när han är mitt i backen. Jahapp. Jag vill inte försöka passera honom i en svinhal backe. Vår väg är ju en sån där grusväg med utstakade mötesplatser.

Så jag väljer att ta andra vägen. Där ligger en SL-buss i diket. Tar mig förbi och kommer hem.
Det har gått en halvtimme sen jag åkte hemifrån. 2 cm nysnö ligger som ett täcke över allt. Så en liten snabb skottning nr2.

Jobbade lite. Åt lite lunch. Snön fullkomligen vräkte ner. Straxt efter lunch slutade det snöa och solen kom fram. I just love it!!
1 dm tung kramsnö hade kommit. Skottning nr3. Skottade fram gångarna igen. Skottade runt bilen. Borstade rent båda trapporna. Hade precis börjat skotta vår stora uppfart när Plogkillen kom och plogade vägen för andra gången idag. Där stod jag med min lilla skott och han i sin stora plog.

Han vinkade bara och med två stora drag hade han gjort hela vår uppfart ren. Ha! Snyggt blev det.
På eftermiddagen blev det en promenad med en granne som kanske är på väg att bli en väninna. Det var trevligt. Vi avslutade med en kaffe. Sen var det dags att hämta hem ungarna.

En sväng förbi Apoteket och köpa kompresser till Sambons öra. Parkerade i vändplan för att hämta Tusse. Kom så där perfekt lägligt ut, precis som någon arbetsbil höll på att parkera in mig.
- Du, kommer jag ut nu?
- Eh... tjaaaa... jag kan backa lite om du vill.
- Det vore toppen.
Och så var det inget problem. 1 minut senare och jag hade stått där och fått vänta tills han dök upp igen.

Susade bort till skolan i några kilometer under hastighetsgränsen. På skolan var Grodan och väninnans två söner de enda ungarna kvar. Jag har inga bilbarnstolar utöver de till mina egna ungar. Samtidigt visste jag ju att väninnan inte skottat på hela dagen. Och de har en skafttomt med backe. Ringde henne. Hon höll på att kämpa som bäst med skottningen.
- Det är så tungt!!
- Kommer du hinna då?
- Jag vet inte. Jag vet inte hur jag ska göra.

Hon bad mig att ta med mig barnen. Fastän jag inte kunde spänna fast dem på rätt sätt.
Det är ju inget bra beslut. Det är som alla idioter som satte sig bakom ratten idag med sommardäcken på. Det är bara en jäkligt dålig lösning. Samtidigt kunde jag ju inte lämna ungarna. Funderade på att först åka hem med mina och sen åka tillbaka och hämta hennes.
Men så kom jag på... jag hade ju sett två bilkuddar på Fritids. De kanske var till låns?

Jag och Fritids-Kalle om överens om att oavsett så idag var de till låns. På så sätt fick jag hem alla ungarna, fastspända enligt konstens alla regler.

En sån himla bra dag. Där allt föll i min riktning. Där allt blev bra och okomplicerat. Istället för kaos så fick jag bara en massa vinter. Att få hjälpa en vän. Och gott sällskap.
Det var kanske inte en fullt lika bra dag för Sambon. Men han fick ändå avnjuta den i soffan.