Sambon var med Grodan hos tandläkaren idag. Hans framtand i nedre käken står ut för att tanden i överkäken går innanför och puttar ut den. Detta har lett till att tanden får inget tandkött omkring sig. Så tanden i nedre käken är helt blottad ända ner till roten.
Så i veckan ringde jag och bokade tid.
Tandläkaren tittade och sa
- Det här får vi rätta till med en tandställning.
- Jaha, sa Sambon. När och hur gör vi det?
- Det gör vi nu, svarade tandläkaren.
Visst, det har gått drygt 30 år sen jag fick min tandställning. Men jisses.
Då samlades hela ortens ungar som var kandidater för tandställning på en specifik dag då tand-speciallisten från Eastman kom till vår lokala tandläkarmottagning.
Så fick man sitta där och köa. En del kom ut och hade fått avslag. En del kom ut och hade fått ok. Jag var en av ungarna som fick ok.
Då blev man kallad till Eastmaninstitutet inne i stan. Där fick man göra avgjutningar med den där vidriga gipset som kändes som det skulle rinna ner i halsen och gav en kväljningar så tårarna sprutade.
Nu gjorde tandläkaren själv avgjutningarna på en gång. Och inte med äckligt gips. Utan med något mycket mer trögflytande.
Om två veckor trodde hon ställningen skulle vara klar.
Och att Grodan bara behöver använda den i 1-3 veckor!
EN TILL TRE VECKOR!!!!
Fatta?!?! Hur länge gick man själv? Ett år? Tror ingen fick ha en tandställning i en vecka. Ett år var väl minimum. Några hade väl tågräls hela uppväxten typ.
Jisses.
Så till nyår ska det här med tänderna kanske vara fixat. Hoppla.
Vi går och väntar på tid för bedömning åt T... verkar ta en halv evighet bara att få ett bu eller bä...
2016-11-25 10:28:38
Bella
Oj, det är nog olika då! Min dotter har nyligen fått sluta med sin tandställning, men hon fick vänta på bedömning från ngn specialist som bara kommer ibland på vissa dagar, vänta på tid, göra avgjutning och sedan ha tandställningen i åtminstone ett halvårs tid.
2016-11-29 13:20:59
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte