pms blues

.jag 2016-11-13 14:31 (inga kommentarer)
jaha, här sitter jag och min grinighet vet snart inga gränser. i natt vaknade jag när mr S gick och lade sig, vid halv två kanske? och kunde inte somna om, och därför låg jag och kollade lite på instagram, hittade en person som var kontorist på vår ridklubb för hundra år sen. en sån där människa som utnyttjar alla system till max, hon var halvt sjukskriven för YTTERST tveksamma diagnoser (först hette det "stark social fobi", fast hon hade inga som helst problem med att göra sig själv till jordens medelpunkt i vartenda socialt sammanhang som hon befann sig i på fritiden, sen var det plötsligt "jätteproblem med ryggen", fast det gick alldeles utmärkt att ha egna hästar och mocka och bära tunga lass med hö och betfor och vattenspannar till dom, men så fort det handlade om att göra något för vår klubb så var det OMÖJLIGT), och hennes man var en sån där slö typ som levde på a-kassa och sedan under protest genomled olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att få ihop nya stämplingsdagar, år ut och år in. ja, HENNE råkade jag ramla över på instagram, och det var ju FAN vad det hade gått bra för dom? stor fin gård, en massa fina hästar, dottern hade någon slags träningsstall med utbildning och försäljning. och nu råkar jag tycka att avundsjuka och missunnsamhet är några av de tråkigaste egenskaperna en människa kan ha, så det var ju inte så att jag låg och stormtrivdes med mig själv där jag låg och granskade alla detaljer på hennes instagramkonto och bittert undrade var fan de fick pengar ifrån och varför det hade gått så jävla bra för just dom. inte för att jag tycker att mitt liv är misslyckat och fattigt, men det tycker jag på något vis att jag FÖRTJÄNAR, eftersom jag på det stora hela faktiskt har ansträngt mig för att försöka vara en god människa. men uppenbarligen går det även utmärkt att vara ett självupptaget as som utnyttjar systemet och aldrig skulle lyfta ett finger för att hjälpa någon annan, men ändå klara sig fantastiskt.

sen sov jag dåligt resten av natten, kanske inte på grund av det utan för att jag är allmänt stressad över att nu har jag bara en och en halv fjuttig jobbvecka på mig att få allting klart till jävelrevisionen från helvetet, och det är INTE klart. och jag har apmycket möten som inte går att flytta på, så det är inte så att jag kan sitta och jobba fokuserat och koncentrerat heller. och sen ska vi ju iväg på de här koncerngemensamma dagarna, och här hade jag velat skylla på social fobi för att få stanna hemma. fast det är ingen som tror på mig när jag säger att jag är introvert och osocial och har, inte uttalad men åtminstone slängar av social fobi, för det intrycket har inte dom av mig. nä, men jag kanske bara är en JÄVLIGT BRA SKÅDESPELARE?



idag är det visst fars dag, men det känns inget speciellt att inte längre ha en far att fira, och det gjorde vi inte precis när pappa levde heller. visst tyckte jag det var hemskt när pappa dog, men han var faktiskt inte särskilt närvarande i mitt liv och det går ju inte precis att sakna någon som inte har varit där på många herrans år. jag kan sakna att han inte tar hand om mamma så att jag är tvungen att göra det istället; se vad elak och självupptagen jag är som tänker så.

och så är det snö och kallt och nää, resten av november kan fan gå och dra något gammalt över sig.

Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.