on top

.jag 2016-10-26 07:27 (inga kommentarer)
jaha, så tog jag mig upp på toppen av en mastodontjobbpuckel med äran någorlunda i behåll. min rapport från helvetet blev godkänd av ledningen och revisionen gick okej. idag ska jag på utbildning som inte börjar förrän halv nio, men NATURLIGTVIS är jag ändå på jobbet klockan fem eftersom ingen gör mitt jobb när jag inte är här, så då får jag väl offra min sovmorgon och jobba undan så gott det går. ja, jag är rätt bitter, en kombination av trötthet, stress och jävel-pms, mest det sista. men jag blir även rätt less när jag tänker på att jag först blir BEORDRAD att gå en utbildning och sedan måste jag ändå jobba röven av mig för att få mitt vanliga jobb att flyta på under tiden. men visst, ingen hade väl direkt kunnat förutspå den här massiva orderingången som vi drabbades av för några veckor sen, när allt enligt planerna egentligen skulle vara väldigt lugnt. och hade torsdagen varit en vanlig dag så hade jag väl kunnat jobba ikapp, men nu ska jag ju vara hemma och vakta hantverkare (som förhoppningsvis dyker upp som de har sagt, men jag har ju svårt att tro det) och då blir det två dagar som prover samlas på hög, och det är minst en och en halv dag för mycket. så jag tror inte på att jag enbart kan sitta hemma och skriva rapporter och protokoll imorgon, utan jag får nog lik förbannat åka in till jobbet och ta ett spadtag på labbet också.

men ja. det löser sig väl. nu sitter jag här och harvar på med en del smågrejer, gör utlåtanden kring nya råvaror, svarar på mail och bockar av litegrann på den ständigt växande att-göra-men-som-inte-är-vrålakut-listan, samtidigt som jag gör analyser förstås. man är ju så jefla effektiv.

och jag håller på att förgås av irritation över min mamma. i slutet av förra veckan så nämnde jag att jag kommer att vara överhopad med jobb i helgen och i början av den här veckan, och då skulle hon vara HÄNSYNSFULL och säga att jag inte behövde ringa, "tänk inte på mig" lite martyraktigt sådär, och sen lyckades hon ändå få in ett "du kan bara skicka ett sms så jag vet att du är okej". jaha, men då måste jag ju komma ihåg DET också, herregud är det NORMALT att behöva ha kontakt med sin mamma hela jävla tiden? jag vet ju att min mamma ringde till mormor varje dag de sista åren hon levde, men det är kanske skillnad på någon som är 90+ och bor ensam och är lite förvirrad och i rätt skröpligt skick och som inte har några andra vänner? jag förstår att min mamma har det jobbigt, att det måste vara hemskt att mista sin livskamrat och att det inte har gått SÅ lång tid sedan pappa dog. men samtidigt är det ju inte som att hon sitter ensam och övergiven och stirrar på fyra väggar heller, hon har ju TUSEN aktiviteter och människor som hon träffar stup i kvarten, det är pensionärsföreningen och vattengympa och tipspromenader och bokcirkel och diskussionsklubbar och kyrkkaffe och kolla på champipons league-matcher med grannarna. jag fattar ju att det inte är samma sak som förr. men samtidigt så kan ju inte JAG göra något åt detta. och det här med att ha kontakt hade väl inte varit så farligt om det inte hade varit för hennes jävla nojande om allt. ja, nu kom ju en jobbpuckel, då tror hon att jag är på väg att bli utbränd. är jag lite förkyld så tror hon att jag kommer att få hjärtmuskelinflammation och dö, kör jag bil kommer jag att krocka, köra på en älg, få vattenplaning eller bara allmänt dö i någon trafikrelaterad händelse. alltså jag. orkar. inte. det går ju inte att resonera med henne om det heller. för ett tag sedan försökte jag på allvar säga att hon inte BEHÖVER avsluta varje samtal med att rabbla ett jättelångt mantra som går ut på att jag ska vidta alla försiktighetsåtgärder som finns i hela världen, eftersom jag är vuxen och inte direkt omdömeslös till min natur och utöver det faktiskt besitter lite jävla självbevarelsedrift, det är ju inte som att jag MEDVETET utsätter mig för risker. men nä, "jag MÅSTE få säga det", blev svaret och sen var det liksom färdigdiskuterat. så även om jag FÖRSTÅR att hon bara menar väl så blir jag ändå SKOGSTOKIG när jag vaknar och ser att hon har skickat ett sms klockan 22.59 med texten "VARNING FÖR FROSTHALKA I NATT, KÖR FÖRSIKTIGT IMORGON!!!". som att jag var tjohoooo-kör-omkring-och-sladda-med-blankslitna-sommardäck-typen. det är jag inte och har aldrig varit.

men ja. det är som det är. nu ska jag beta av lite mer jobb, sen utbildning, sen hem och dega i soffan. hoppas jag i alla fall.

Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.