Nya nattrutiner

I väntan på operationstid går livet vidare på andra sätt.
Nu har projektet - Grodan sova i egen säng - påbörjats. Vår Groda har inte sovit så mycket själv alls. Främst för att han har en mamma som inte tycker att barn ska sova ensamma.

Jag säger inte vad som är rätt och fel för andra. Bara vad som är viktigt för mig. Jag själv var ett barn som var trygg i närheten av andra. Och jag är en person som sover bättre när barnen ligger nära än att behöva vakna och gå upp ur min säng mitt i natten för någon i ett annat rum ropar "mamma"

När Grodan var liten försökte vi göra som man ska. Med en spjälsäng där han skulle sova ensam. Jag övergav det inom en vecka och bäddade ner honom i vår säng. Vid 7 månader körde vi ett race där han skulle somna i sin spjälsäng. Var några tuffa veckor, men varje natt lyftes han över till vår säng eftersom han snabbt somnade om då.

Vid 2-års ålder hade vi fått honom att somna i sin spjälsäng i eget rum. Det var helvete varje natt när han ropade. Och när lillasyster kom till världen och fick vara i vårt rum ändrade jag reglerna. Jag kunde inte tänka mig att Grodan skulle vara utanför och vi andra tre tillsammans. Så Grodan damp ner i vår säng igen.

Tusse sov bara i spjälsäng när hon var som allra minst. När hon var stor nog att inte trilla ut ur en vuxensäng nattades båda ungarna i vår säng och förblev där hela natten.
Förra vintern, eller när det nu var, tog vi tag i att ungarna skulle börja somna i sitt rum i sina sängar. Funkade fint. Bortsett från att de kommer varje natt till oss.

Sen prövade vi (jag) att gå tillbaka med dem när de kom över. Det funkade skitdåligt. Dels för att jag hälften av gångerna somnade i deras säng. Och en del av gångerna inte vaknade när de kom över utan vaknade med en sovande unge bredvid mig. Och sen för att de växeldrog. Först kom Grodan - gå tillbaka med honom ~15minuter innan han somnade om
Sen kom Tusse - gå tillbaka med henne ~5-20 minuter att somna om
Sen kom Grodan över igen - okänd tid för jag var typ död här och somnade i deras säng.

Jag höll på i en månad, sen gav jag upp. Det blev en för otydlig rutin då varje natt var olika. Och jag var helt slut med varenda natt söndertrasad.
- Men Sambon då? Kunde inte han köra.
Jodå. Han anmälde sig villigt. Problemet är att han inte vaknar. Han sover på sitt hörande öra vilket gör honom i princip heldöv. Och så har han ett dåligt nyvaket humör. Så att jag ska väcka honom, förklara för honom varför han blir väckt, vänta tills han fattar och sen ta över. Då är jag ändå så störd att min sömn är förstörd.

Men nu har vi kommit till det läge då det inte längre går. Grodan är för stor och sparkas för mycket när han sover.
Men den här gången fick han själv vara med att forma villkoren. Vi har en extrasäng i vårt sovrum som hamnade där i väntan på att vi skulle bestämma vart den skulle ta vägen. I somras blev den åter i bruk när jag hade mitt huggormsben. Och sen dess har någon sovit i den i princip varje natt.
Grodan föreslog att han skulle kunna gå och lägga sig där när han kom över på natten.

Inte vet jag, kanske är det bara ett delsteg som gör allt svårare. Men jag klarar inte av att tvinga mina barn sova i eget rum om de känner sig rädda eller oroliga. Och vi har för mycket annan jävla oro hos oss med både Tusse och Sambon att jag fixar inte göra det här till en grej också.
Egentligen är det ingen riktig fara med Tusse. Men Grodan har blivit extremt orolig för henne. Både för att hon inte mår bra, men också att han tycker det är så jobbigt de gånger hon blir riktigt rädd.

Så nu är det steget vi tar. Grodan fortsätter att komma över på natten. Men nu får han lägga sig i sängen på andra sidan rummet. Han har blandade känslor för förändringen. Han förstår att det inte funkar att sova hos mamma och pappa. Men han VILL gärna. Han accepterar att det måste vara så här. Men han VILL INTE.
Men det går bra. Han är duktig.
Tusse blev livrädd när förslaget att sova hela nätter i sin egen säng lades fram. Men hon är också två år yngre. Så hon får fortsätta ett tag till och krypa ner hos oss.