jaha, så stressade jag iväg hem från jobbet, släpade upp vinterdäcken ur källaren, in med dom och mr S i bilen och till verkstan i grannbyn med oss allihop. och då var han inte klar, utan behövde "nån halvtimme" till. och det där att sitta och glo på en bilverkstad i "nån halvtimme" är ju ett överskattat nöje, så vi bestämde oss för att åka en sväng. så det gjorde vi, slökörde på smala slingriga grusvägar och glodde på hus som låg utmed dessa. så körde vi förbi en gård, rätt stor eller åtminstone var ekonomibyggnaderna som hangarer, och jag kommenterade att det här var nog inte precis något småbruk, och mr S sa "ja, här bor det inte många, det kan jag säga" i en så otroligt tvärsäker ton att jag inte kunde låta bli att fråga vad han grundade det på. och då blev han lite irriterad och undrade varför jag ifrågasatte, och jag blev också lite irriterad och undrade om det är så att det han säger inte får ifrågasättas, OCH SÅ VAR DET IGÅNG, en diskussion där jag tyckte att om man pratar lite löst om något och möts av uttalanden i en anda som att det bara är han som sitter inne med fakta fastän han absolut inte kan ha en aning (det är nämligen inte första gången som han "vet" hur saker förhåller sig grundat på...typ ingenting, och jag är väl lite mer källkritisk då), då bjuder man väl inte precis in till någon vidare diskussion, och att det blir en jävla skillnad om man formulerar sina teser i stil med "jag tror att" eller "det känns som" eller "jag upplever" istället för "så här är det" NÄR MAN INTE VET utan bara spekulerar. men nä, då idiotförklarade jag tydligen honom, och sen anklagade han mig för att bara snacka och kritisera och inte själv bidra till diskussionen, och som vanligt när han är irriterad så måste han överdriva så plötsligt hette det att "du bidrar fan i mig inte med någonting". "nähä", sa jag och hade ingen lust att diskutera vidare med någon som har den inställningen om mig, och då hävde han ur sig "jaha, ska du inte säga något nu då, man blir ju om möjligt ännu mer besviken på dig då".
och sen sa jag inget mer på den bilfärden, utan vi återvände till verkstan under tystnad, mr S körde hem, jag gick in och saftade upp tiotusen och artighetspratade en stund med bilmekanikern, och körde sedan hem och smällde igång dator och mail och jobbade under tystnad. och nu borde jag väl städa lite. men jag är trött och sur och ledsen och besviken och den där känslan som jag skrev om igår har inte precis dragit sig undan, tvärtom. och imorgon ska jag på utbildning tillsammans med en kollega men idag var han sjuk. och det är ju inte det att jag inte kan gå ensam på en utbildning, men jag hade tyckt att det skulle BLI ROLIGT att vi skulle gå den tillsammans och eftersom denna utbildning skulle utgöra en byggsten i framtida projekt som vi ska driva tillsammans så blir det nu jättekonstigt när jag har kompetensen men inte han.
men det ska tydligen vara motsträvigt och trist just nu. ska jag jobba lite till, ska jag byta lakan i sängen och dra runt med dammtrasan och plocka i de eviga högarna, eller ska jag plöja igenom ett fasansfullt trist övningscase till distanskursen? alla dessa val som är så SKOJIGA. not. not. not.