ajajaj

.jag 2016-09-30 14:56 (inga kommentarer)
idag var jag hos tandläkaren och rotfyllde, och jag trodde att de senaste cirka tio dagarnas mer eller mindre helvetiska tandvärk skulle ha gjort mig beyond smärtupplevelser, avtrubbad liksom. men nähädå. bedövningssprutor bekommer mig nästan inte alls, men sen när hon började borra och det ändå gjorde ont? inte kul. men jag fick mer bedövning, och ännu mer och sen kändes det faktiskt ingenting. tror jag. det där när man upplever att någon är långt nere i kindtändernas rotkanalspetsar och petar och pillar, det är...ja, jag vet inte. jag försökte väl stänga av mig själv så gott det nu gick, tyckte ändå att jag klarade mig hyfsat. men mot slutet - det här tog över en timme under vilken jag i princip låg upp-och-nedvänd och med käkarna maximalt uppspärrade och munnen full av saker - så började den här jättebedövningen att släppa, och då var jag inte så tuff precis. och sen sa tandläkaren att det ibland kan ta flera MÅNADER innan man blir symptomfri efter en rotbehandling. och att hon skulle skriva ut en penicillinkur som jag skulle ta för säkerhets skull. och sen önskade hon trevlig helg och jag vacklade ut därifrån och kände mig helt färdig och fattade inte om jag skulle på återbesök eller inte, och fick sluddra fram frågor i kassan medan jag betalade. men det skulle jag inte, allt var klart så jag traskade till bilen och hulkgrät i smyg nästan hela vägen hem, för HELVETE vad det gjorde ont. kanske nästan mer i käkarna än i tanden, det liksom krampade och jag hade lite dödsångest. sen svängde jag in på apoteket här i byn för att hämta ut mitt penicillin, och då hade det inte kommit något recept, och så fick jag ringa tandläkaren och sluddra fram mitt ärende och naturligtvis var tandläkaren strängt upptagen och fick inte störas så jag fick åka hem med oförrättat ärende. sen ringde dom från tandläkaren och sa att nu var receptet skickat, och jag tog mig tillbaks till apoteket - det är inte långt, men det kändes som en golgatavandring - och då hade de lunchstängt. jag höll på att börja gråta igen, men behärskade mig och hasade hem igen. sen ringde mr S och frågade hur det var och då hulkgrät jag i telefonen en stund. men sedan började värktabletterna, som jag klämt i mig som värsta knarkaren så fort jag kom innanför dörren, att hjälpa, så då kunde jag sätta mig i soffan och jobba en stund. och här sitter jag fortfarande, för idag ska det komma en rörmokare och kolla på shunten i pannan som lever sitt eget liv oberoende av både utomhus- oc inomhustemperatur. han skulle komma "mellan två och halv tre", men har fortfarande inte dykt upp, men det är ju inget ovanligt. ja, sen fattar väl jag med att det inte är så himla lätt att planera hur lång tid allting ska ta sådär exakt, och jag ska ju ingenstans (utom till apoteket, tredje gången gillt). men ändå, det är så himla tråkigt att bara sitta och vänta. helst skulle jag vilja gå och lägga mig och sova, men då kan man väl ge sig fan på att det knackar på dörren och jag känner att jag har fyllt min kvot av att komma raglande med hängande ansikte och dreglande käft för idag.

hoppas den här helgen blir bättre än förra i alla fall. det MÅSTE den bli?


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.