ynk

den där tand...värken, eller vad det nu var jag hade tidigare i veckan, irritation i tandköttet började det väl med och sen blev det ilningar och isningar och sen fortsatte de här ilningarna och isningarna att kännas mer och mer, inte bara när jag åt och drack utan även orimligt lång tid efteråt, och i natt vaknade jag flera gånger av att det gjorde ONT. och sen provade jag att tugga lite försiktigt på den onda sidan och sen gjorde det ONT så att jag blev gråtfärdig. ringde till min tandläkare så fort de öppnade, hade tur och fick en tid nästan direkt. stålsatte mig, förberedde mig på inflammation och rotfyllning och helvetet på jorden. men nä. det var ingen inflammation. det var inget hål. det var ingen spricka i den gamla fyllningen. allting såg bra ut, så tandläkarens teori var att jag kanske bitit ihop eller gnisslat tänder och eftersom den tanden var en aning högre än de andra så kanske den har blivit överbelastad och att det är därför den gör ont.
så hon slipade ner den lite, penslade på fluorlack och gav mig en ipren och skulle hålla tummarna. ja, det var ju snällt, och ja, det var ju i och för sig SKÖNT att det inte var något som krävde en stor och plågsam åtgärd. fast å andra sidan, att ha så ont UTAN att det är något? får väl köpa hennes teori så länge och hoppas på det bästa.

för när jag gick därifrån var jag det ynkligaste världen skådat. det gjorde så ont i munnen att jag var helt GRÅTFÄRDIG, kände mig svag och darrig och allmänt illa till mods. ja, men det var ju bara att åka tillbaks till jobbet och härda ut. nu känns det väl en smula bättre, men det räckte med att en tugga varm mat råkade snudda på fel sida av munnen för att vågor av smärta skulle börja pulsera runt inne i munnen.

ja, men nu är det helg. och jag hoppas att det här går över, för det här vill jag fan inte vara med om mer. usch. aj. ynk.