less

.jag 2016-09-21 06:47 (2 kommentarer)
alltså, jag är SÅ LESS PÅ ALLT. vill jag skrika med stora bokstäver men dels gör man ju inte sånt och dels är det ändå ingen här som hör. men det är så många små saker som tillsammans bildar en strävhet som gör att livet känns motigt. min tand gör, ja fortfarande inte direkt ont, men det ilar och isar och spänner. och ska man se det positivt så har det i alla fall inte blivit värre. ska man se det negativt så har det inte blivit bättre heller. och sen är det något med pannan, värmepannan alltså, något med den automatiska shunten som inte fungerar som det ska och nu verkar det som att det bara finns två lägen, ingen värme alls på elementen oavsett utomhustemperatur, eller bastu oavsett utomhustemperatur. och det innebär väl att någon sakkunnig måste komma och ta sig en titt, och det innebär att någon måste ta ledigt från jobbet och vara hemma och ta hand om det och mr S är ny och vill inte be om ledigt och jag har så sjukt mycket att göra och det är ju inte som att någon annan gör mitt jobb när jag är borta. så kul läge, det är lite som att tjafsa om vems tur det är att vabba.

ja, och sen är det allmänt surt och tjafsigt just nu. våra två största konflikthärdar är dels att vi har så olika nivå på vad som är stök och smuts, och dels att vi har så olika syn på det här med att ta tag i saker. mr S är verkligen personen som ger prokrastinering ett ansikte, och för mig är det så obegripligt. jag hatar att ha saker hängande över mig, och - här kommer det konstiga - det gör han också, men ändå gör han inget för att förändra det? mer än skriver kom-ihåg-lappar och to-do-listor som blir liggande i dagar eller veckor eftersom det "alltid kommer något emellan" och man undrar ju lite vad han är för en otroligt busy person, men det är han inte. han saknar helt enkelt förmågan att styra upp saker och ting, och jag säger inte att det gör honom till en sämre människa eller för den delen mig till en outstanding person, men det är hur som helst ganska jobbigt att leva med någon som ständigt pratar om saker som "man borde ta tag i" och så blir det aldrig gjort, i alla fall inte utan att jag är där och petar och påminner och styr upp. det hade väl varit okej om det bara hade varit det. men så ibland kommer de här diskussionerna/tjafsen om städning. eller inte själva städningen i sig, utan mer om att hålla ordning. och jag tycker att jag har fått kompromissa bort rätt mycket av mina krav på ordning och reda och har accepterat det. men ibland lackar jag ur på att det samlas högar med böcker, tidningar, viktiga papper och gud vet allt på köksbordet, på matbordet, på soffbordet, på fan i mig varenda ledig yta. på att det hänger klädesplagg över varenda stolsrygg. på att han, istället för att ANVÄNDA kläderna som hänger på stolar, istället går till garderoben och tar fram en ny skjorta eller varm tröja eller vad det nu är han ska ha, och sedan hänger den OCKSÅ på något av de växande klädbergen, så att det är fullt med kläder som är så använda att de inte kan hängas tillbaks i garderoben, men inte så använda att det är befogat att slänga dom i tvätten. och, och här kommer det som är mest irriterande, att de här högarna blir liggande i MÅNADER, med motiveringen att "det är sånt jag använder", fastän han inte alls gör det.

ja, det här har vi diskuterat och tjafsat om tiotusen gånger eller så (och jag är SÅ AVUNDSJUK på alla som tänker lika i såna här frågor, för det kan mycket väl vara de tristaste diskussionerna I HELA VÄRLDEN), och på hans initiativ kommit överens om att jag, istället för att gå och irritera mig, ska be mr S att plocka undan sina högar när jag tycker att de är i vägen (och observera, det är verkligen inte så att jag får frispel så fort det ligger en pinal på fel plats. men när jag dammar och får en känsla av att ha tvingats flytta på exakt samma klumpiga hög med böcker och pärmar och papper från matbordet för FJORTONDE GÅNGEN på lika många veckor så tycker jag väl att det mer liknar en installation än en tillfällig förvaring av något man "använder just nu"). ja, enligt mr S så ska jag då bara be honom flytta på grejerna så gör han det. och ja, det låter ju rimligt, men ungefär hälften av gångerna får jag en suck och ett snäsigt "ja, jag SKA" tillbaka. och det är ju inte så kul, och tar rätt mycket udden av den här "det är bara att be mig"-lösningen.

och så försöker jag förklara det, och där andemeningen alltså är att det inte är kul att få suckar och snäs tillbaks när man ber någon om något, speciellt inte som det kommer på personen ifrågas eget initiativ. men då vill mr S ha det till att jag bara vill att han ska vara som en lydig och väldresserad hund som lyder minsta vink utan dröjsmål. och så är det ju INTE, och jag har sagt jag vet inte hur många gånger att det är HELT JÄVLA OKEJ att svara att man gör det lite senare, eller under morgondagen eller när fan man nu tycker att man har tid, bara man svarar i en åtminstone neutral ton och att det BLIR AV inom en någorlunda rimlig tidsrymd. jag är ute efter att hitta en nivå som funkar för oss båda, inte efter att ha en hushållsslav där jag kan peka med hela handen och få saker gjorda. men det fattar inte han. eller jo, det gör han väl kanske, men sen blir det väl någon slags maktkamp i alla fall. jag tänker att han kanske tycker att han är i något slags moraliskt underläge där han framstår som en slarvig och prokrastinerande slacker och jag är ett under av effektivitet och ordning och reda. man skulle ju kunna analysera hela bilden och se det som att det finns saker där han framstår som den "bättre" eller hur man nu ska uttrycka det och där jag har brister och svaga punkter, och att vi kompletterar varandra, istället för att det ska vara en källa till motsättningar och tjafs.

ja, och såklart måste vi ju sätta oss ner och PRATA OM DET HÄR. men jag är just nu så trött på att vara den som tar tag i sånt här OCKSÅ, medan mr S tycker det är jobbigt och hellre vill låta allt rinna ut i sanden och låtsas som ingenting. och sen har han dessutom mage att säga att jag "söker konflikter", när det handlar om att jag vill REDA UT. fyfan så less jag blir på allt ibland.

och sen träffade jag en tjej som går på en av mina hundkurser, hon är fotomodellsnygg och har en liten accessoarhund och lever verkligen upp till myten om dum blondin, det är nästan så att hon gränsar till enfaldig. men det verkar ju gå hur bra som helst ändå, hon och hennes man har ett framgångsrikt företag, bor i en flashig villa vid havet och de glassar omkring i sociteten, det är lite "solsidan" över det hela. och när hon pratar är det som att höra en självupptagen tonåring som ENBART pladdrar på om sig själv och sitt och det är bara glättig yta och jag, jag, jag. men samtidigt är hon glad och trevlig och socialt smidig, så det går liksom inte att placera henne i idiotfacket heller. jag vet inte ens riktigt vad det är hos henne som stör mig, bara att det stör mig. kanske är jag bara avundsjuk? kanske för att hon fläker ut detaljer om sitt till synes helt igenom perfekta och väldordnade liv, medan jag måste tampas med att be någon plocka undan högar utan att låta som att jag gav order, och utan att känna att jag är tvungen att linda in det in absurdum. och då blir det liksom för mycket när någon perfekt människa kommer och pladdrar om sitt perfekta liv. kanske. fast hon kan ju ha både ätstörningar och en man som slår henne och barn med självskadebeteenden och gud vet vad för problem som jag inte har en aning om, och kanske har ett BEHOV av att hålla ihop allting under en yta av perfektionism. det vet ju inte jag.

sa jag att jag var less? för det är jag. och nu ska jag jobba röven av mig i ett antal timmar, sen ska jag på massage hos en erkänt hårdhänt människa som framgångsrikt masserade bort en låsning i min bröstrygg för några månader sen. jag har ingen sån låsning nu, men hen kan kanske knåda bort den känslan av irritation och allmän olust som inte ens är hormonrelaterad. jag hoppas på det.




ikapiika

Om det är någon tröst så är du fantastiskt duktig på att skriva! Jag skriver väldigt sällan själv längre men läser med intresse allt som skrivs. Kram och hoppas massagen hjälpte!

2016-09-21 09:26:10

.jag

tack @ikapiika :) (ja, det är en tröst!)

2016-09-22 05:19:26


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.