tisdag känns som veckans tråkigaste dag. måndagen, då har det nyss varit helg och det är lite nystart, på onsdagen har halva arbetsveckan gått och sen är det snart helg. men tisdagar är varken hackat eller malet.
och igår kom väl måndagskänslan av sig lite. på mitt jobb är det oftast lite lugnare på måndagsförmiddagarna, vilket beror på att produktionen stänger för städning och underhåll vid lunch på fredagarna, och en del av mina arbetsuppgifter styrs ganska mycket av vad och framför allt hur mycket som produceras. nu är det ju lågsäsong så nu är det ju tänkt att jag ska hinna med både mina gamla och mina nya arbetsuppgifter. men så gick någonting sönder i en av fabrikerna i koncernen så vi fick ta en del av deras order, plus att det har kommit in en specialorder som kräver en hel del handpåläggning och extra pyssel. av alla, inte bara av mig, men plötsligt blev det lika mycket att göra som under högsäsong och det är ingen annan som måste kombinera en heltidstjänst med en annan heltidstjänst. så hela dagen igår jobbade jag bara med mitt gamla, och dagen idag ser ut att bli likadan. fastän jag har RÖVMYCKET att göra med det nya.
i fredags kom facket hit för de kör någon uppsökande drive nu för att kolla hur det står till med kunskaperna i arbetsmiljö på företagen i regionen, och hade bokat in mig för en timmes intervju kring det. och vi - nää, JAG, för det är fan i mig jag som har styrt upp varenda jävla detalj kring hur det systematiska arbetsmiljöarbetet ska bedrivas på mitt jobb - fick mycket beröm, både för sättet vi jobbar på - som JAG har organiserat och genomfört - och för att vi (JAG) hade mycket goda kunskaper och låg i framkant i många frågor. så även om jag ofta tycker att jag bara är en panikgoogling från allting så ger jag i alla fall kanske ett något mer...eh, kompetent uttryck. och den där timmen varade i ganska så exakt tjugo minuter, för hen som besökte mig "brukar få lägga mycket tid på att informera, men du har ju redan koll på allt".
så det kändes ju bra. men sen kom en på ekonomiavdelningen (E) och ville att vi skulle ha ett möte. och det är en jättelång historia som nog egentligen handlar om att E inte drar jämnt med en annan kollega (F), som har varit föräldraledig men som nu ska komma tillbaks, fast E försöker få det att låta som att det handlar om arbetsuppgifterna. ja, då bestämde vi i alla fall i samråd med facket att jag skulle kalla till ett möte med E och chefen där vi skulle reda ut vilka arbetsuppgifter och arbetstider F ska ha när hen kommer tillbaka, INNAN F kommer tillbaka, och det var alla överens om (utom chefen, för han var inte där). men så igår kom E och tyckte att "nä, vi skiter i att ha något möte om detta, JAG ÄGER INTE PROBLEMET". nä, det kan väl hända, men det är ju ändå E som blir drabbad i slutändan om F kommer och det inte är bestämt vad hen ska jobba med, och då kommer det att bli gnäll för det. så jag stod på mig, men jag blir så himla trött. det ska klagas och gnällas om exakt allting, men att arbeta konstruktivt med problemlösning är visst inte så intressant.
och sen var det en annan person som beklagade sig över helt orimliga i-landsproblem, som att "det känns som att vissa får handla fredagsfrukost mycket oftare än andra". ja, vilket ENORMT JÄVLA PROBLEM det är när företaget bjuder på frukost på fredagar, och man får åka och handla till det på BETALD ARBETSTID, och att man sedan vid ETT tillfälle måste göra det med kanske tre eller fyra veckors mellanrum istället för en gång varannan månad FÖR ATT MAN SJÄLV HAR BYTT FÖR ATT MAN SJÄLV SKULLE VARA LEDIG NÄR DET VAR ENS TUR FÖRRA GÅNGEN. helvete, jag har lust att gå lös med en yxa när jag hör sånt. vad är det för fel på folk?
ja, och sen är mr S på dåligt humör för något och blev helt orimligt arg för ingenting i helgen. och sen har vi liksom gått om varandra, jag har varit iväg på grejer i helgen och kommit hem och så har han varit iväg på annat, och likadant igår och jag ska iväg både ikväll och imorgon kväll, så det här med att tala ut och reda ut saker och ting blir det ju inte läge för. och även om vi kanske inte är öppet osams längre så känner jag mig sårad och trampad på och i största allmänhet bara som nån jävla soptunna som det är fritt fram att fylla med skit om och om igen. både på jobbet och hemma. och jag är så less på det.
och så har jag någonting som kanske är tandvärk eller kanske inflammation i tandköttet, det gör inte direkt ont men liksom kliar och ilar och spänner lite i eller runt omkring en kindtand. och eftersom jag har Sveriges lägsta smärttröskel när det handlar om tänder, jag tycker till och med det är obehagligt att borsta tänderna, så är jag jättebekymrad för det. tänk om det inte går över, tänk om jag måste gå till t*ndl*karen och kanske BORRA. det känns som att jag inte kommer att överleva en sån grej. det kommer jag förstås att göra, men det här var INTE vad jag behövde just nu.
och jag behövde inte heller jättemycket jobb och en inbox som håller på att sprängas och pappershögar som blir till berg och sen då en rejäl topp i produktionen med tillhörande analyser på det. jag. vill. bara. sova.