Sambon är hemma

Jazzie 2016-09-09 22:41 (1 kommentar)
Han är hemma. Fick komma hem igår.
Man kan ju tycka att jag ska vara själaglad och bara sitta och hålla om honom.
Jag ÄR själaglad. Men jag är också helt jävla slut.
- Bah, det är inte dig det är synd om, säger rösten i huvudet.
Nej. Inte synd om. Bara slut.

Jag och Sambon har ju gjort några vändor omvänt. Han har varit den friska som fått hjälp av mina och sina föräldrar att ta hand om barnen. Att flänga mellan jobbet, sjukhuset, hemmet och finnas där för barnen.
Att ligga på sjukhus är långsamt, smärtsamt. Ensamt.

Och när man till sist möts hemma så är båda helt slut. Men på helt olika sätt. Den på sjukhuset har fått så mycket tid för sig själv och saknat de andra. Den som varit hemma har inte varit ensam en enda sekund.

Den här gången är det alltså min tur att vara på andra sidan. Och jag är helt jävla färdig. Det finns inget kvar.
Jodå, jag hade kunnat köra på ett tag till. Men när det inte längre behövs, då finns inget kvar. Ingen luft. Ingen ork. Ingen glädje. Eller ja, den finns inuti. Glädjen att vara samlade. Men den syns inte. Känns inte för de omkring mig.

Men han är hemma. Vi är återigen tillsammans. Alla fyra. Och det känns bra. Med lite vila kommer det finnas plats för lycka och tacksamheten.

Lisasan

Underbart att höra, sån tur att allt gick bra!

2016-09-11 16:04:27


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte