Så här veckan efter

Jag har varit helt sänkt i helgen.
Helt sänkt idag betyder lite annat än vad det gjorde för ett par år sen.

För ett par år sen hade det inneburit att jag inte orkade någonting alls. Att jag hade en massa tankar på vad jag skulle vilja göra, men inte orka något utav det.

Så är det inte idag.
Under min totalt sänkta helg var jag ändå med Grodan på Parkour. Hela familjen var på en husvisning och besökte en höstmarknad. Helgen innefattade lite härligt nattbad, lite sex, mycket kaffe och en del skratt.

Men den innehöll också mycket sömn. Och trötthet. Trögtänkthet. Och nästan en panikångestattack.

Jag har kommit långt under de nästan 2 år som gått sen min mentala kollaps.
Det är inte hur mycket jag orkar som är förändringen. Utan kanske hur mycket mer jag förväntar mig att jag ska klara.
Eller vad jag anser är tomma batterier.
Nu ställer jag krav på mig själv, om min omgivning, att det behöver finnas något kvar. Att botten är inte när tanken är helt och hållet tom. Botten är när det inte går att gasa på. Och när signalerna kommer så försöker jag lyssna.

Veckan med Sambon på sjukhuset var ett enormt stresspåslag. Mer än vad jag riktigt tålde. Och nu måste det följas upp med tid för återhämtning.
Men återhämtning är inte bara att bromsa upp och göra lite mindre. Det är också att bromsa och se över om allt som känns pressande verkligen är det.
Sitter jag och stressar i bilkön? Till vilken nytta då? Jag kommer varken fortare eller långsammare framåt. Så jag kan lika gärna ta tiden att andas på. Och blir det ont om tid att hämta barnen är inte lösningen att stressa på i en krypkö.
- Antingen ringer jag dagis och meddelar vart jag är och när jag tror mig vara framme
- Eller så ringer jag Sambon och ber honom lösa problemet genom att hämta barnen.

Men ibland glömmer man helt enkelt bort. För stressen känns som om man skyndar på något. Och ibland är det så. Ibland påverkar det inte farten det minsta.

På jobbet gäller det att peka ut vad som är viktigast. Vad som måste bli gjort först. Göra det och inte tänka på vad mer som borde göras. Det är bara det som blir gjort som blir gjort.

Ja jävlar, det har hänt en del med mig ändå.