Många tycker att vi har sån maxad otur. Det är allvarliga bilolyckor. Sjukdomar. Sjukhus hit och sjukhus dit. Det en sak efter en annan.
Men om det är tur eller otur beror ju bara från vilket håll man väljer att se saken.
För många år sen skulle min syster genomgå en allvarlig operation. Jag bodde i Göteborg och hade inte möjlighet att vara hemma i stan när hon skulle opereras. Det var sjukt jobbigt att sitta så långt borta och oroa sig.
Då hörde en nätvän av sig. Han hade också gjort en liknande operation, och om jag ville fick jag gärna höra av mig till honom.
Så jag ringde. Vännen berättade om extremt lång operation. Där saker hände och det gick åt mer än 3 gånger så mycket blod än normalt.
När han berättat färdigt var jag i upplösningstillstånd och nästan skrek åt honom
- Menar du att det här ska göra mig lugnare???? Du har ju bara berättat hur mycket som kan gå fel!!!
Då sa vännen, lugnt och stilla.
- Men du hör inte vad det är jag berättar. TROTS att allt detta hände, så slutade operationen bra. Det betyder att även om oväntade saker händer så är det rätt mycket som ska gå fel för att de inte ska kunna rädda situationen. Det är SÅ bra de är.
Jag hade aldrig tänkt det på det sättet.
Och så tänker jag nu.
Har vi verkligen otur? Eller är det faktiskt så att vi har helt osannolik tur?
Att köra av motorvägen i 120 km/h, köra upp på motsatt sida och sen ner i diket igen. Och ingen i bilen blev det minsta skadad. Än mindre död.
I en annan del av tiden står en ung man som inte ens fyllt 40 och spelar tillsammans med sitt band. Plötsligt faller han ihop och en månad senare är han död.
Två riktigt pissiga och sjuka graviditeter. Men två alldeles hela och friska barn.
Hos någon annan är det tredje begravningen inom kort tid av en familjemedlem.
Sambon ligger med en halsböld som satt sig riktigt dåligt. I en annan del av samma sjukhus ligger en annan i vår bekantskapskrets och fått en stroke. Hon är inte gammal.
TROTS att det är allvarliga saker som har hänt. Som kunnat sluta nästan hur som helst. Så har vi fått komma hem hela.
Sambon kommer också komma hem. Imorgon. Eller på fredag. Idag när jag var där mådde han synbart bättre. Nu är de inte längre fokuserade på hans andning. Utan nu är det infektionen i halsen som diskuteras.
Så jag vet inte. Ibland känner jag att vi har väldigt mycket otur. Men nästan genast därefter känner jag att vi också har mer tur än många.
Relaterar! I många år gick jag omkring och tyckte att det mesta var skit just för att jag drabbats av så mycket elände, i synnerhet sjukdomar. Sedan ändrades det någonstans på vägen. Idag är jag så oerhört glad över allt annat jag har, friska ungar, hus, jobb. Och jag kan jobba heltid, trots sjukdomar! Någonstans blir man ödmjuk på vägen, och tacksam över allt som ändå är bra. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med min kommentar, annat än att jag förstår dina tankar! <3
2016-09-09 18:38:38
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte