alltså jag känner mig som kanske världens mest gnälliga människa just nu, tror dock, eller åtminstone hoppas, att det kanske inte märks så mycket utåt eftersom jag har den här ventilen att vräka ur mig i. men nu har jag gått in i en fas som går att beteckna som monster-pms och får jag inte mens snart så vet jag inte vad jag gör. och det är ju inte precis något att se fram emot, men vad som helst är väl bättre än den här eviga spänningshuvudvärken, ledvärken, krypandet i kroppen och den massiva irritationen över nästan exakt allt. igår trodde jag att jag skulle bli TOKIG när jag och en kollega skulle hjälpas åt att författa ett mail till våra leverantörer, ett på svenska och ett på engelska, och vi satt vid hens dator och allting gick bara så jävla långsamt. och fastän jag sa "koldioxidutsläpp heter carbon dioxide emissions" så envisades kollegan med att google translate:a det, och då stod det förstås något annat, och så skulle hen prova en massa andra varianter, och sedan stavade hen fel till något och backspace:ade hela texten i fucking ultrarapid, började om från början, GJORDE SAMMA FEL och alltihop upprepades in absurdum. plus att vi hela tiden blev avbrutna av att hen skulle kolla och dubbelkolla en massa grejer i sin mail, och varje gång hade det väl kommit ett nytt mail som hen "bara måste se vad det handlar om". AAARRGH. det tog kanske 40 minuter att skriva ihop en text på max en halv A4, något som hade tagit mig 40 sekunder. ja, det var väl överdrivet, men ändå. maken till omständlig människa får man fan LETA efter. nu har den här kollegan många bra sidor också, så jag försöker i vanliga fall ha överseende med sånt här. men igår var det svårt att inte hoppa jämfota och slita sitt hår som någon vansinnig seriefigur.
och så kom jag hem. mr S börjar ju inte förrän på måndag, så han är ledig denna veckan, och det retade mig också. inte för att jag missunnar honom ledighet, men om man har varit hemma och drällt en hel dag så kan man väl kanske åtminstone PLOCKA UNDAN LITE EFTER SIG. tyckte jag, men sa inget om det. istället berättade jag att jag bokat tid med en arborist som ska komma och titta på några träd som vi har på tomten som vi har bestämt ska fällas. mr S är emot det, inte att de ska fällas, men att man "ska betala för något man lika gärna kan göra själv", men jag har inlagt veto i den här frågan, jag tänker inte tillåta att han ens ska försöka ge sig på att fälla fullvuxna träd som står i en backe med byggnader och staket i närheten. på plan mark, okej, men träd som växer i backar vet man inte hur de kommer att ramla, och det är inte alls "bara att såga en kil åt det hållet man vill de ska falla", för så enkelt är det inte. och förutom skaderisken så har jag VERKLIGEN ingen lust att stå där sen och försöka styra upp konsekvenserna med försäkringsbolag och sånt, och dessutom för alltid bli ihågkomna som dom som försökte sig på att fälla träd i backar och fick taket på huset förstört, eller nåt. då är det väl ändå bättre att låta någon som är expert och som har erfarenhet och kunskap och rätt utrustning och försäkringar och grejer sköta det (plus att så fort mr S ska ta sig för något så tar det ju HUNDRA ÅR, så risken för att träden ramlar av sig själva innan han tycker sig ha tid att sätta igång är överhängande. fast det sista har jag inte sagt, men det är inte desto mindre sant. mr S har många bra sidor, men det här med att komma igång och få saker gjorda är inte en av hans styrkor).
ja, då sa jag i alla fall "jag har bokat tid med en arborist som ska komma hit och göra en bedömning", och mr S betedde sig som att det stod ett gäng med motorsågarna redo ute i trädgården i samma stund som orden uttalades. "ja, du vilar ju inte på hanen direkt", sa han syrligt, och jag hade god lust att svara att "nä, men så får jag ju saker gjorda också", men jag vet av erfarenhet att det bara kommer att leda till att mr S blir sårad (eftersom han på något plan är medveten om att han inte är speciellt bra på att få saker gjorda, även om han, när vi bråkar om det, brukar hävda att han "gör saker hela tiden", varpå jag brukar svara att "om man gör saker hela tiden så blir man FAN I MIG KLAR NÅGON GÅNG", vilket såklart inte är så diplomatiskt, men jag tycker att om jag har fått lära mig att leva med att han konsekvent drar igång olika projekt och sedan ungefär lika konsekvent lämnar saker halvfärdiga så kan han väl åtminstone vara MEDVETEN OM ATT DET ÄR SÅ, och inte envist och tjurskalligt hävda att han håller på "hela tiden", för att ta ett ryck en gång var tredje månad för att jag tjatar är inte att "hålla på hela tiden" enligt min mening då. där är vi inte överens, kan jag väl säga utan att överdriva).
ja, det hade väl kunnat urarta till ett rejält gräl där, men till mr S' försvar kan väl tilläggas att han faktiskt styrde bort samtalet från mitt ilskna "jaha, varför säger du så, vi var ju ÖVERENS FÖR FAN" och lite andra uttalanden i samma stil, så att situationen lugnade ner sig.
ja, sen hann jag inte mer än att trycka i mig en macka och sedan var det dags att åka iväg och hålla kursavslutning. men det var roligt och blev lyckat och jag kunde släppa alla tankar på jobbet och all allmän irritation över allt möjligt och blev på bra humör igen. och sedan började alla tjata om att jag måste hålla en fortsättningskurs, och det gör ju inte precis ont att höra.
nu ska jag streta vidare här. försöka att TÄNKA BORT alla irritationsmoment, som att jag inte kommer vidare på grund av att jag behöver feedback från folk som inte är här och som inte svarar på mail, alternativt inte har tid. JAG KOMMER INGENSTANS, känns det som. men, jaja. det löser sig väl någon gång. nu: koka kaffe.