ny vecka, nya friska tag. den här veckan ska A vara ledig. det är för mig helt obegripligt. min chef frågade mig någon gång tidigt i våras hur länge A skulle vara här, och jag svarade "så länge tvåskiftet pågår", för innan och efter det finns det absolut ingen anledning att vara två personer, det blev jag ju smärtsamt varse om förra säsongen när A var i någon fas 2 eller fas 3 eller vad det nu var, på väg att bli utstämplad i alla fall, och vi fick något bidrag för att anställa henne så att det av någon outgrundlig anledning var billigare att ha henne här sex månader än de fyra som annars var aktuellt. men sen fick hon ju sina nya stämplingsdagar, så i år var det så länge tvåskiftet i produktionen varade. och det är den här veckan också, sedan går de ner på dagtid från och med måndag i nästa vecka. så var det sagt, men när jag kom tillbaks efter semestern så sa A dels att "chefen har förlängt" och dels att hon skulle vara ledig den här veckan för de hade bokat en resa. just då tänkte jag inte så mycket på det utan trodde att det handlade om att hon hade bokat en resa veckan efter att hon skulle sluta, men så var det ju inte. det var den här veckan, som var hennes sista. och då fattar jag inte varför hon skulle få ytterligare en vecka när det inte behövs, men så tänkte jag att det kanske var för att praktikanten, som A är handledare åt, skulle få ihop ett visst antal veckor. men i fredags sa A att den här veckan är praktikantens sista. så jag fattar verkligen ingenting, A bokar, utan att ens fråga om det är okej, en resa på sin sista jobbvecka, och sedan får hon ytterligare en veckas anställning efter det när det är dagtidsproduktion och det inte behövs någon extra personal?
det rimliga vore ju att fråga chefen hur han egentligen tänkte här, men han är så överhopad med jobb och möten och tjänsteresor just nu att man knappt får tillfälle att prata om sånt som är av verkligt hög prioritet. men vid tillfälle så ska jag ta reda på vad det här handlar om, för det känns väldigt märkligt.
så denna veckan är det jag och praktikanten och nästa vecka blir A:s sista och sen är det förhoppningsvis som vanligt igen. M och jag pratar om det ibland, vad konstigt det är att vi ALLTID verkar få såna stolpskott hit. vi har ju inte skyhöga krav direkt, bara att de kommer när det är sagt, sköter det de ska och har någon form av humor och social kompetens. det är väl ändå inte för mycket begärt? men jo, tydligen.
ja, i alla fall. helgen var okej, i lördags hjälpte jag till på en agilitytävling och det var hett som i helvetet men inte speciellt ansträngande. igår var det världens åskoväder och regnade så att inte ens hundarna ville sticka nosen utanför dörren, så då gick vi och la oss och läste hela förmiddagen. gick ut på en promenad sen, men det var varmt och fuktigt i luften och jag hade blivit så seg av att ligga och dega så det piggade väl inte upp nämnvärt. och sen drogs jag ju med pms-huvudvärken från helvetet, the neverending story, plus värk i skulderbladet. men ja, det kunde väl ha varit värre. det var ju i alla fall inte stressigt.
idag är planen: jobba, hem och gå ut med hundarna och sedan iväg och hålla kurs. samma sak imorgon. denna helgen drar kurserna igång på allvar, men det kommer att bli bra. på söndag ska jag tävla med minsting, har jag tur och allt stämmer så kan vi få vår efterlängtade LP2-titel då. men jag tar inte ut något i förskott och jag har inte så mycket is i magen att jag inte har slängt iväg några anmälningar till för säkerhets skull, för med honom vet man verkligen aldrig. och tävling är tävling och då kan vad som helst hända. dessutom har jag ingen bra feeling för stället vi ska till, jag har varit där en gång med valpen och då var tävlingsbanan inte markerad så folk gick omkring där med sina hundar där innan tävlingen började, kanske inte att de rastade dem, men ändå. plus att det gräset nog inte hade klippts på en månad och är det något mina hundar får problem med så är det högt gräs. eftersom de är så små så blir det så enormt mycket mer vittring i långt gräs och den liksom trycks upp i nosen på dom, och då är det banne mig inte lätt att få till ett snyggt och fokuserat fritt följ när de dessutom nästan måste vada fram. men det är ju inget man kan göra någonting åt, det finns inga krav på att gräset ska vara av en viss längd. och jag vill dessutom inte vara en sån som håller på och tjafsar om att jag kan inte tävla där på grund av ditt och dit åker jag aldrig mer på grund av datt. så det är väl bara att försöka få till en bra feeling, hamna i bubblan och göra vad vi kan.
nu: försöka skriva en agenda för ett ledningsmöte som jag inte ens vet vad det ska handla om, men det går säkert bra ändå.