jag undrar om det inte pms har börjat smyga sig in i systemet, det molvärker i lederna sådär som det gör ibland helt oförklarligt men helt klart hormonrelaterat på något sätt, plus att jag känner mig så osedvanligt irriterad. fast det kan ju bero på A också, för hon är den enda människa jag har pratat med hittills idag. och jag stör mig på exakt allt som kommer ur hennes trut, det är liksom så himla menlösa kommentarer. när hon kom i morse, och det är ju ytterligare en anledning att irritera sig, för varför kommer man halv sju när det absolut inte finns NÅGONTING för henne att göra förrän tidigast kvart över sju? nu är det ju lite svårt att komma åt det här, vi har ingen stämpelklocka eller reglerad flex utan man förväntas jobba 40 timmar i veckan och så länge man sköter sitt jobb är det ingen som säger något om man kommer senare eller går tidigare utan det där jobbar man in under eget ansvar. grundtanken har varit att jag och A ska överlappa varandra så att avdelningen är bemannad så många timmar som möjligt, och grundtanken var varit att hon ska jobba åtta till halv fem. sen VET jag att hon vill börja tidigare för att kunna sluta tidigare. förra säsongen var det mer befogat att styra upp det, för det är ju inte speciellt smart att ha en som börjar tidigt (=jag) och så kommer den som ska jobba senare också tidigt fastän det egentligen inte finns att göra för två personer så dags, och sedan ska den personen istället jobba över i andra änden (och dessutom ha mage att beklaga sig över det).
men i år har det inte varit samma tryck i produktionen och därför har hon inte jobbat över. och då är det ju rätt svårt att säga att hon inte får ha dom tiderna hon vill när alla andra får flexa med sina tider som det passar dom. det här har BARA att göra med att jag känner att ju senare hon kommer desto mindre behöver jag ha med henne att göra. helt och hållet egoistiska skäl från min sida alltså, det är jag fullt medveten om. plus att jag stör mig på principen, vi satt hos chefen och jag sa "är det okej att du har åtta till halv fem som dina arbetstider" och hon bara "oh ja, det är inga problem" och sen gör hon i alla fall inte som vi har kommit överens om ens innan vi visste att den här säsongen skulle bli förhållandevis lugn.
ja, och sen det här meningslösa kommenterandet då. häromdagen gjorde jag i ordning några prover för ett långtidstest och sa att jag sticker emellan med dom när det finns tid och ledig utrustning. idag visade det sig att det var det läge för det, så jag körde igång dom och sedan ska dom bara stå i ett visst antal timmar. för säkerhets skull skrev jag en lapp där det stod "LÅNGTIDSTEST, RÖR EJ" och då är hon ändå tvungen att säga "jaså, du kör ditt långtidstest idag? då ska vi alltså inte röra det?" det första hon gjorde. sen kom hon in på mitt rum och frågade om natten varit bra. jag satt och skrev en handlingsplan och svarade bara enstavigt med blicken fäst på skärmen, och då är hon LIK FÖRBANNAT tvungen att fortsätta mala på om ingenting. har det regnat hos mig i natt? själv hade hon vaknat vid två och noterat att det öste ner, då var det ju skönt att få krypa ner i sängen igen och yadayadayada. vid det laget hade jag tappat tråden och bläddrade bara i en hög papper och fyllde mitt dokument med slumpmässiga fraser för att hon skulle fatta att hon störde. för om man vänligt säger till henne att man är upptagen och inte har tid att prata blir hon nämligen KRÄNKT och sen ska det kommenteras med "jag har en fråga, VÅGAR man störa nu?" och liknande martyruttalanden i evigheter, jag har provat den metoden och den irriterar mig om möjligt ännu mer. men jag fattar liksom inte vad man ens får ut av att babbla om vädret med någon som sitter och bläddrar i minnesanteckningar och skriver så tangentbordet glöder och knappt svarar.
ja, så började min morgon. med irritation som kanske är pms och kanske bara beror på att A är en idiot, eller en kombination.
igår stack jag iväg och tränade med hundarna en stund och sen läste jag och kollade på OS-hoppning och "orange is the new black" resten av kvällen. mr S håller på med sitt sista skolarbete nu. innan hette det att det skulle vara inlämnat som i fredags för att han skulle få ut sitt betyg innan praktiken är slut, för utan betyg kan han inte få någon lärlingsplats som vi ju hoppas att han ska få där han är och praktiserar. men sen var det visst ingen absolut deadline utan mer "ett önskemål". men det stressar mig han är SÅ. JÄVLA. LÅNGSAM och FORTFARANDE inte är klar, han har svårt att få ihop så många sidor som krävs. jag har erbjudit mig att hjälpa till, för även om jag inte kan bidra med faktauppgifter så är jag en mästare på att brodera ut ordmassor och uttrycka saker på ett lite omständligare sätt så att det blir mycket text. men han vill inte ha någon hjälp, eller i alla fall inte på det sättet. jag vet att han är stressad över detta. när jag är stressad så lägger jag i någon överväxel och kör så det ryker ända in i kaklet, men när han blir stressad blir han liksom ...förlamad, och får ÄNNU mindre gjort.
det som stör mig är att han säger att jag inte behöver stressa över att han inte blir färdig i tid, för det drabbar ju bara honom. fast det GÖR det ju inte, om han inte blir färdig och inte får några betyg och inte får någon lärlingsplats så får jag ju också leva med konsekvenserna av det i form av hans deppighet och kommande arbetslöshet och hela den biten. men det är liksom inte ens lönt att försöka diskutera detta med honom när han är så här stressad, så jag försöker väl att hålla en låg profil kring detta just nu.
idag kommer vår nya styrelse på besök och då gäller det väl OCKSÅ att hålla en låg profil och bara försöka se arbetsam och ordentlig ut. efter jobbet ska jag åka och handla lite inför helgen och därefter åka till ett ställe och hämta ekologiskt kött. sen hem och städa, fast en del gjorde jag redan igår, och sedan iväg på en liten agilitytävling. som jag hoppas blir roligare än den där träningen jag var på i måndags. sen ser jag fram mot fredag, för chefen bokade om ett jobbigt halvdagsmöte till ett senare datum och efter jobbet ska jag på massage. sen ska vi passa barnbarnen med övernattning i helgen, och det både ser jag fram mot och bävar lite för. även om det är roligt att hänga med dom så är det ändå rätt ansträngande. och jag känner väl lite att så värst mycket extrakrafter har jag inte. först var det hela den apstressiga våren med heltidsjobb och heltidsstudier och hundkurser och sen var det pappas död och allt vad det innebar, plus att det är mycket i min nya tjänst som är rätt svårt och rätt krävande. jag känner mig kanske inte direkt urlakad och dränerad längre, men det finns inte heller något extra att ta av.
men, ja. det blir väl bättre. nu: svara på mail, skriva avvikelser och streta på.