jobbjobbjobb, jag känner mig lite som askungen som vill göra en massa roliga saker men som är tvungen att slava och streta istället. fast det är väl OKEJ. det är inte jättekul, men man måste kanske inte ha jättekul jämt, det funkar att det bara flyter på rätt så rutinmässigt. men det är rätt så mycket som är frustrerande. som igår; eller det började någon gång innan semestern, när jag och min kollega T hade ett möte om en grej och vi kom inte vidare för att vi behövde ha ett beslut från chefen och han hade semester. och när chefen kom tillbaks så hade jag och T semester, men ja, jag kallade till ett nytt möte som skulle ha varit i fredags förmiddag. men då kom det något akut emellan och chefen föreslog att vi skulle ta mötet efter lunch, sen tog han själv skitsen lunch och kom inte tillbaks förrän typ en kvart innan jag skulle gå hem. ja, då bokade vi om mötet till igår klockan tio, men klockan tio satt T och väntade på någon som skulle ha dykt upp någon gång mellan åtta och nio men som ännu inte synts till, så vi fick skjuta på mötet tills den här personen behagat infinna sig, och när detta inträffat så hade väl chefen ett telefonmöte. ja, men till slut hade vi vårt möte, och när T och jag dragit vårt ärende så blev det bara bestämt att vi inte skulle göra någonting förrän en annan grej hade genomförts och det vet vi inte när det blir, bara "i höst någon gång". alltså så himla mycket väsen och meckande för exakt ingenting, och sådär är det med EN MASSA GREJER just nu. ja, det är ju inte mycket jag kan göra åt det, men jag känner mig liksom så improduktiv och det känns inte kul.
men sen hade jag ju min agilityträning att se fram emot. och jag blev SÅ GRYMT BESVIKEN. jag kom dit i god tid för att hjälpa till att bygga bana. och vi byggde två ENORMA banor, en med arton och en med tjugo hinder. sen dök instruktören som klubben hyrt upp och gick igenom en metod att träna slalom och slalomingångar och så fick alla prova det några gånger var. sen fick vi gå den första banan och när vi gjort det höll instruktören en jättelång genomgång på vilken typ av handling som var bäst och allting var bara inriktat på tävling och att vinna. och där är ju inte jag riktigt och jag har inget intresse av att komma dit heller. när jag går banor gör jag lite som jag gör när man tävlar i hoppning med häst, där man liksom befinner sig på samma ställe som hästen. med en hund är det ju förstås annorlunda, men jag tycker jag har nog med att lära mig banan, jag kan liksom inte få in var jag ska vara placerad och om jag ska göra framförbyten eller bakombyten eller blindbyten för att få så kort sträcka och tid som möjligt. alltså, det är klart att jag tänker på vilka vägar jag ska ta, i teorin. men sen springer vi och då hinner jag inte tänka på det utan bara på var nästa hinder är och hur jag ska ta mig till den punkt där jag tror att jag kan dirigera valpen över det. grejen är att vi faktiskt ofta lyckas ta oss runt i alla fall, och då är jag nöjd. jag VET om att jag är urdålig på handling, jag får liksom inte till motoriken i de här bytena och vändningarna, men eftersom jag inte direkt har siktet inställt på SM så bryr jag mig inte så mycket om det. så länge valpen har kul och vi lyckas trixa oss igenom en hel bana från start till mål utan alltför många missar så är jag nöjd. MEN SÅ FÅR MAN TYDLIGEN INTE TÄNKA, i alla fall inte enligt den här instruktören.
så när det ÄNTLIGEN blev min tur (det var bara jag som hade small, så jag fick vänta till sist), så fick vi ta två hinder. och då handlade det inte om hur valpen skulle hoppa dom, utan hur jag skulle vara placerad och hur jag skulle vända mig och hur jag skulle peka. och okej, det var bra tips om man är tävlingsinriktad. men det är jag ju inte, och det SA jag flera gånger att jag inte var. men det spelade ingen roll, jag skulle springa mellan hinder ett och två och vända mig på något speciellt sätt. och sedan fick jag ta hinder nummer två och tre och då skulle jag vända mig på något annat sätt. och sen tyckte instruktören att valpen "verkade trött" och att han behövde pausa lite, vilket jag inte tyckte men okej. sen var det ytterligare en jättelång teoretisk genomgång om tävlingshandling. och sen var det "oj vad klockan är mycket, nu får vi avsluta" och sen drog hen som en avlöning. EH, JAHA? vad kul att ha varit på träning i FYRA timmar för att få hoppa tre hinder? vad är ens meningen med att bygga upp inte bara en utan två banor om man ändå inte tänker köra hela banor utan bara enstaka sekvenser? ja, de andra kunde springa på den andra banan under tiden, men den var på mediumhöjd och jag väntade ju på min tur. och sen var började alla bära bort allting, så jag kunde inte ens springa banan för mig själv. fy, vad besviken jag var. och när jag satte mig i bilen så hade jag tusen missade samtal från min mamma, för jag hade glömt att ringa henne och då tror hon ju att jag ligger död någonstans. det gjorde ju inte mitt humör bättre precis.
nä, så gårdagen var väl ingen större hit. men ikväll ska jag träna med lilla träningsgruppen, och där har vi det ju alltid trevligt och kul. och på torsdag är det ju en liten klubbhoppning, så då får jag väl i alla fall springa en bana. och på fredag ska jag på thaimassage. lite finns att se fram emot i alla fall.
men nu: lunch.