ja, det gick ju rätt fort att komma in i gamla vanor igen, i morse när klockan ringde kändes det som att jag aldrig varit ledig överhuvudtaget. och på ett sätt är det väl rätt skönt, tillbaks till rutinerna och att allt blir som vanligt igen, jag gillar ju vardagslunken. och på ett annat sätt är det rätt vidrigt, det där att man är tvungen att tillbringa en tredjedel av sin tillvaro med att arbeta. och då har jag ändå ett jobb som är rätt fritt och rätt roligt och hyfsat betalt. det finns ju dom som har det värre, så jag ska väl inte klaga. men någonstans är det lite sjukt att dom som har jobb måste jobba så himla mycket när det finns dom som inte har några jobb överhuvudtaget. men ja, det är ju som det är.
massagen igår var något av en besvikelse, jag tycker inte den tog någonting och hon som masserar kändes lite sur och avig på något sätt. jag antar att även en massageterapeut kan känna sig trött på sitt jobb ibland, för det kändes oinspirerat och när jag åkte därifrån tänkte jag att jag lika gärna kan lagt de pengarna på thaimassage istället. sedan jag hittade thaimassagestället i våras någon gång så har jag haft lite vaga funderingar på att fasa ut mitt vanliga massageställe som jag har gått till i tio år, inte för att det är så dåligt - om man bortser från igår - utan för att det andra är så himla bra. OCH billigare, vilket inte heller är att förakta. enda nackdelen med thaimassagen har väl varit att de hade stängt hela sommaren.
nu bokade jag av gammal vana en ny tid med den vanliga, så hon får väl ha en chans till. men som sagt, det lutar åt att jag spolar henne.
idag är jag ensam med praktikanten på jobbet eftersom A ska vara ledig. i morse när jag skulle jobba med varma grejer så var mina handskar borta. vi har en speciell sorts värmebeständiga handskar som är rätt dyra och jag och M märker våra med våra namn, men A går omkring med sina i fickan. mina ligger alltid på samma plats ute i labbet och så har det varit i femton år, men nu var de plötsligt puts väck. är det något jag irriterar mig på så är det när ens grejer inte kan få ligga där de alltid har legat, och när jag skulle hämta nya från mitt hemliga förråd så upptäckte jag att de säkert fem par som jag vet fanns där innan jag gick på semester, var borta. jag misstänker A, förstås, för hon är en sån som inte kan ta en penna från förrådet utan att ta tre-fyra stycken att ha i reserv. jag har förklarat för henne att anledningen till att jag har ett hemligt förråd på mitt rum var att en som jobbade här tidigare nästan använde de här dyra handskarna som om de vore engångshandskar, och dessutom aldrig sa till när hen tog de sista, så när man väl behövde så fanns det aldrig. och uppenbarligen är A också en sån som inte kan kläcka ur sig när något håller på att ta slut, för det kunde hon väl ha kläckt ur sig igår tycker man väl. jag blev så jävla sur att jag tänkte att jag ska fan i mig köpa nya och gömma dom på ett annat ställe och sen när hon behöver så ska jag säga att hon får fixa det själv. MOGET. ja, men hon tär på mig, tur att jag bara måste dras med henne några veckor till, typ augusti ut eller så. det är ju faktiskt inom räckhåll.
idag är planen: jobba, åka hem, gå ut med hundarna och sedan sortera papper. jag har fått två sopsäckar med pappas gamla deklarationer och lite annat som han sparat på, som min mamma inte ville slänga i pappersinsamlingen utan tyckte att vi kunde ha att tända med i kaminen. ja, det kan man väl, men först vill jag nog se vad det är så att man inte eldar upp något viktigt. när vi rensade i mr S' gamla hus, där hans mamma bott innan, så hittade jag ett pantbrev i en kasse med gamla reklamblad och annat som ingen människa utom svärmor skulle få för sig att spara och som jag först bara trodde var att slänga. min pappa var inte slarvig och hade inte heller ett sjukligt behov av att samla på saker, så jag tror dock inte jag kommer att hitta något som inte kan slängas.
praktikanten har sagt att hon kan sköta "allt", så det verkar som att jag kan jobba på med mina grejer idag i alla fall. det verkar ju lovande, även om jag inte känner mig JÄTTEBEKVÄM i den här situationen. ibland tror jag att jag på riktigt är asocial, för jag trivs så himla bra med att bara jobba för mig själv och känner mig extremt besvärad av såna här situationer, när jag liksom måste ansvara för sociala bitar, jag känner mig så dum och vet inte riktigt vad jag ska prata med praktikanten om och praktikanten själv är rätt blyg och säger inte mycket.
fast sen gillar jag ju att hänga med vissa av mina kollegor, så det där med att vara asocial stämmer väl kanske inte riktigt ändå.
jaja. nu får jag väl sätta lite fart här så det blir något gjort.