semestern närmar sig sitt slut. det känns som att pappas begravning var en evighet sen, men det är alltså bara fyra veckor. som ändå har gått fort, såklart, det gör de ju jämt.
igår var min mamma och min syster och svåger här. och det var påfrestande. mamma har ju hamnat i någon form av depression sedan pappa dog, och det är ju inte så konstigt. men det är jobbigt att handskas med. det är ju inte det att hon gråter och är ledsen, för det gör hon inte så det märks. det är liksom att hon tycker att allting är så himla tråkigt. det spelar liksom ingen roll vad man gör för henne, åt henne, med henne, det går att hitta fel på allt, kritisera allt och avfärda allt. och är det inte det så är det oron. hon har ju alltid varit nojig för att "någonting ska hända", oklart vad men det är alltid worst case scenario. innan fanns pappa som en slags buffert, men nu är det fritt fram.
och det är skitjobbigt. och ja, jag FÖRSTÅR att mamma har det jättetufft och att det inte är mig det är synd om. men jag tycker det är jobbigt. igår umgicks vi i kanske sex timmar, och sedan var jag tröttare än om jag hade sprungit ett maratonlopp.
min syrra blir ju öppet irriterad och snäser och säger emot, medan jag, mellanbarnet och den eviga medlaren, försöker jämka och avleda och hålla på. det tar på krafterna.
men men. det är väl bara att försöka hantera så gott det går. förhoppningsvis blir det väl lite bättre nu när sommaren är över, höstens aktiviteter drar igång - fast hon säger att hon inte längre är intresserad av att gå på någonting av det som hon tidigare höll på med, men kanske kan hon komma iväg på NÅGOT i alla fall - och allting blir lite mer vardag. förhoppningsvis. hon har vänner, hon är absolut inte övergiven. hon ska bara vilja. men det är ju inte så bara.
jobbet känns extremt avlägset, jag har inte ägnat det en tanke. och det är väl bra, då har man väl kopplat av. jobbtelefonen ligger på laddning i köksfönstret, vi har någon app som hanterar närvaro och frånvaro och den äter batteri och om telefonen blir urladdad så funkar inte röstmeddelandet som säger "personen du söker är där och där och återkommer då och då". men laddat den är det enda jag har gjort, jag har inte kollat mail eller något annat jobbrelaterat.
idag har jag promenerat med hundarna i två och en halv timme, städat och bytt lakan i sängarna samt lagat och ätit mat. nu ska jag plöja genom inkorgen - min privata - och kanske anmäla mig till några tävlingar längre fram i höst. jag har lite ont i huvudet och rätt mycket mensvärk, men känner mig i övrigt rätt harmonisk, till skillnad mot igår då jag mer kände mig som någonting som plockats upp ur en centrifug. mr S har börjat på sin praktikplats, så jag har dagarna för mig själv och det lider jag ju inte precis av. och sen ska jag gå in på antagning.se och tacka nej till ett par kurser jag sökt och kommit in på. en av dom ska jag gå, men den har med min nya tjänst att göra så jag räknar med att kunna göra den på arbetstid, men jag behöver ju inte gå tre samtidigt.
snart ska jag åka till brukshundklubben, jag ska träffa min hjälpinstruktör och vi ska planera höstens kurs. sedan ska jag träna lite med minsting, för vi ska tävla imorgon. den senaste veckan har ödesmomentet sändande med ställande faktiskt gått riktigt bra, men det finns ju fler moment som är svåra så jag får väl ta det som det kommer. för tävling är tävling och det blir ju som det blir ändå.