Sommaren fortsätter. Imorgon ska Sambon in och jobba en vecka. Han har lite ångest för det. Men besöket hos doktorn tidigare i veckan innebar att han blev sjukskriven retroaktivt. Istället för att de senaste 3 veckorna har varit semester så har de blivit sjukskrivning. Det efter att doktorn och han diskuterade hur mycket Sambon ska jobba till att börja med.
Det slutade med att han nu går över i 50% sjukskrivning. Så denna vecka blir inte fullt så ångestladdad. Men nog är han nervös. Han har inte jobbat sen början av juni. Sambon fortsätter sen att vara sjukskriven 50% augusti ut. Sen får vi se hur han mår.
Jag ser tydligt alla spåren som jag hade för drygt ett år sen. Tröttheten. Det dåliga minnet. Att inte klara av att bli avbruten och sen fortsätta samtalet man hade. Höga ljud. Mycket liv och rörelse. Att ha koll på två saker samtidigt. Snabba kast i humöret.
Men jag ser ocksÃ¥ att han har blivit bättre pÃ¥ vissa saker. Mer medveten om en del. Â
Jag blir också bättre för var dag som går. Nu börjar jag på allvar lägga bettet bakom mig.
Det råder sommar hos oss.
Vi vet inte riktigt vilken dag det är. Det är lite oklart vad klockan är. Även om vi inte riktigt har tappat greppet som grannarna. Dagarna kommer och går och ibland gör vi något. Men oftast blir det liksom inte så väldigt mycket och inga planer.
Sambon snickrar. Ungarna badar. Jag promenerar, plockar hallon, badar, lyssnar på musik och dricker kaffe. Jag har köpt en sån där målarbok som verkar vara så poppis just nu. En sån där fylla-i-färg-bok fast för vuxna. Det är ganska avslappnande att sitta och bara fylla i små, små rutor i olika färger och se hur mönstret växer.
Under veckan har vi haft lite besök av vänner som kommer och badar. Det uppskattas väldigt. Jag och Sambon var på bio. Oj, det var längesen.
I veckan har en sädesärla ramlat ner i vår skorsten och in i kaminen. Vi fick rädda ut den med ungarnas fjärilshåvar. Så klart var det en liten ungfågel. Vi fick också se en igelkottsunge som höll på att undersöka trädgården. Vi vet att vi har igelkott hos grannen. Så det var väl en utav deras ungar. Guuud så söt den var!!
Imorgon åker jag och ungarna upp till landet. Det blir bra. Ungarna behöver lite miljöombyte nu.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte