dagarna går, och det går lite upp och ner. igår kom den massiva tröttheten över mig igen, efter att jag hade pratat med min syrra. så här: min pappa ville inte ha en grav utan att hans aska skulle spridas i vår skog. som är någon annans nu, men han har gett sitt tillstånd och länsstyrelsen har gett sitt tillstånd och det enda som är lite oklart är när askan ska hämtas. och så ringde min syrra och sa att hon pratat med...ja, vilka det nu är som har hand om kremeringen, jag minns inte, och de hade sagt att det bestämmer man själv när man vill ha sin ceremoni och så fixar dom. ungefär. och då tyckte min syrra att då kan vi väl ta någon dag i nästa vecka, innan vår bror och hans familj åker hem och det kunde hon ringa och prata med dom om och det var inga problem med någonting alls. och jag bara: jamen kan vi inte lika gärna ta det på söndag, NÄR VI ÄNDÅ SKA SES ALLIHOP? ja, men då var det helt plötsligt så HIMLA svårt att ens komma ifrån och ringa, och det är ju inte säkert att det går att ordna och "ja, du behöver ju inte vara med om du inte vill", och SUCK vad trött jag blev. på söndag ska vi åka till mamma och fira våra, min och syrrans, födelsedagar, för att mamma vill det. och sen lutar det åt att jag måste åka upp en gång till några dagar senare, för att vara med på den här ceremonin. för det var ju viktigt att vår bror kunde vara med på den, men att jag måste köra femtio mil hit och femtio mil dit spelar tydligen inte så stor roll. min syrra har många bra sidor, men förmågan att tänka sig in i andras situation, eller för den delen att kolla av med andra innan man bestämmer saker, är väl inte hennes starkaste kort.
men det får väl bli som det blir. såklart gör jag som det blir bestämt, hur det än blir bestämt, om inte annat så för mammas skull och för att det känns...respektlöst att tjafsa om detaljer i en sån här situation, det skulle aldrig falla mig in. men jag blir trött, det blir jag. och tungsint. och jag vill inte vara trött och tungsint hela tiden, speciellt inte när det är semester och solen skiner och alt bara kunde få vara lite frid och fröjd. dessutom har jag trampat på en liten löjlig handkratta som låg upp och ner och fått tre prydliga sticksår under foten. och det var jag som la den jävla krattan upp och ner och det var jag som gick barfota, så jag har ingen annan än mig själv att skylla heller. men ont gör det lik förbannat, vilket förtar glädjen av långpromenaderna en smula.
SUCK. ja, men annars är det väl rätt bra. igår presterade minsting tre vrålsnygga sändande med ställande på raken, hemma i trädgården visserligen men ändå, det är inte precis som att han aldrig misslyckas hemma, tvärtom. trädgården är ju liksom lite lekstuga där man inte behöver bruka så mycket allvar. om en stund ska jag i alla fall iväg till brukshundklubben och träna där med några som jag lärt känna via mina kurser, det känns som att vi börjar bli ett litet trevligt gäng. just nu är det lugnt och fridfullt, mr S är iväg och hjälper en kompis att sätta upp något stort tält, jag har städat och diskat och sorterat papper och varit åtminstone lite flitig, vilket i alla fall känns bra efteråt. i natt drömde jag konstiga drömmar och vaknade med ömmande axlar, käkar och förstås huvudvärk, men det börjar ge med sig nu och det känns skönt. vår tv-box gick åt skogen i något åskoväder häromdagen, men en ny är beställd och vi klarar oss fint ändå, vi har massor av osedda filmer och internet funkar och därmed också alla playtjänster, så vi sitter verkligen inte i sjön även om det är förtretligt att behöva köpa en ny box. men det är väl det lilla bekymret.
nu ska jag skriva ihop en text angående en kurs jag ska hålla i augusti, det blir kul. ÄLSKAR verkligen min kursverksamhet och är så glad att jag har hamnat på det spåret, det var mest en slump faktiskt.
så: ömsom vin, ömsom vatten eller nåt alltså. men det är väl så livet är.