de senaste veckorna har minst sagt varit lite konstiga, och det är väl lite jobbigt för en sådan som jag som inte är överförtjust i förändringar utan är nöjd när allting bara puttrar på i sina gamla vanliga hjulspår.
igår ringde min syrra två gånger, med anledning av att mamma ville att vi skulle fira våra - syrrans och min - födelsedagar någon gång nu i sommar, och häromdagen hade mamma och min syrra pratat om det och hittat någon lördag i juli då de tänkte att de kunde komma ner, och jag sa att det gick väl bra. men nu gick det helt plötsligt inte alls bra, för min syrra kan vara den mest upptagna människa i hela världen och nu hade hon kommit på att just den lördagen, som tydligen var den enda tänkbara dagen i hela juli månad, så gick det inte för då skulle hennes vuxna bonusbarn komma på besök, så vi bestämde lite löst någon dag i början av augusti istället. men då slog mamma bakut och tyckte att det inte alls gick bra, lite oklart varför, men hon är ju sån som säger nej till förändringar rent reflexmässigt även annars, men just nu kan jag väl kanske tycka att man kanske kan göra henne till viljes.
det är väl ingen hemlighet att min mamma har förmågan att kunna reta GALLFEBER på mig, och förmodligen kommer att göra det även i fortsättningen. men just nu känner jag inte så. just nu tycker jag så jävla synd om henne. när man pratar med henne låter hon så liten, så ensam, så fullständigt tillintetgjord. pappa och hon har varit tillsammans i över femtio år, de skulle ha firat guldbröllop i höst, och nu är hon ensam. i chock, i kris, i kaos, och då tycker jag faktiskt att man kan försöka vara lite extra tillmötesgående. men då blev min syrra helt plötsligt JÄTTE-EGO och bara nä, hon tänkte minsann inte ändra några semesterplaner för något födelsedagsfirande.
så nu lutar det väl åt att jag och mr S får åka upp en helg på semestern och hänga med mamma. mr S är väl inte jätteförtjust, och jag förstår honom, jag hade känt likadant om det hade varit hans mamma. men han ställer upp.
igår skulle vi ju inventera på jobbet, och det blev precis som jag hade förutspått. det vill säga: vi skulle börja inventera 12.30, kl 12.30 var inga listor utskrivna, utan det skulle ansvarig person fixa "alldeles strax" och sen funkade det inte att få ut listor ur affärssystemet, och det var en massa "nej, jag får prova att göra så här", "vänta, jag ska bara prova en annan grej först", förutom det klassiska att göra samma sak igen och komplettera med ett "jag fattar inte varför det inte funkar".
och jag stod och kokte av stress, lite diskret i bakgrunden. men till sist kom vi igång och till sist blev vi klara och jag fick ytterligare ett par timmar att lägga på mitt jävla BERG av komptid.
idag ska jag jobba, sen åka hem, gå ut i skogen och sen kanske träna lite med minsting, måste fortsätta nöta sändande med ställande varje dag fram till tävlingen känner jag. imorgon ska jag åka med en av mina "elever" på tävling och på söndag förhoppningsvis på viltspårprov med en annan. jag skriver förhoppningsvis, för jag har fortfarande inte hört något från min rasklubb, som är några därifrån som ska döma och de är ju inte de mest välorganiserade eller snabbaste på att höra av sig med information om tider och platser, man får i princip vara glad om man får veta dagen innan.
men annars så ska det väl förhoppningsvis bara vara en lugn hemmahelg. sedan tre dagars jobb nästa vecka, sedan åka till mamma, begravning och sedan börjar semestern.