idag har jag gått spårprov och det gick bra trots min nervositet, och sen tänkte jag att nu ska jag verkligen passa på att bara NJUTA av resten av helgen, ta det lugnt idag, och imorgon ha lyxen att vara på tävling utan att tävla och utan att ha några åtaganden, bara titta på andras prestationer och förhoppningsvis vara ett stöd åt min elev.
men så ringde min mamma. jag pratade med henne tidigare i veckan och då var allt rätt bra förutom att pappa hade svårt att sova och mådde lite illa. men nu ser det riktigt illa ut. strålningen har inte hjälpt, istället har cancern skenat iväg och nu har han tumörer överallt och enligt läkarna handlar det bara om dagar.
så att ja. det är väl läge att åka dit och ta farväl. OCH JAG ÄR SÅ IN I HELVETE SÄMST PÅ SÅNT HÄR.