Luftianer

Grannen vattnar gräsmattan. Jag vet inte hur många vattningar han har hunnit med den här våren och sommaren.
Först visste jag inte varför det störde mig så mycket. Men det stör. Mycket.

Sen insåg jag att det handlar om den ytliga perfektionen som jagas. Nu talar jag egentligen inte längre om grannen. Han är bara exemplet jag kan väver mina tankar kring.
Att ha kvarterts grönaste gräsmatta är egentligen bara luft. Ändå är det så viktigt. Det är som att vara luftian. Strävan att leva på endast luft. Och det är vad som stör mig.

Det är som om vi har tappat bort en massa saker som är viktigt och som har substans. Och ersatt med sånt som går att jaga och uppnå.

- Men herregud, kanske någon tänker, det är väl inget fel att vilja ha en grön gräsmatta?
Nä. Det är det väl inte. Om det gav något mer än en inbillad känsla av tillfredsställelse.
Inget i min grannes liv blir bättre eller sämre med denna gröna gräsmatta.
Om hans intresse/hobby var gräsmattan, typ Bosse Gräsmatta (hitta hans blogg om ni är intresserade)Han är grymt gräsmattebiten.
Men hans gräsmatteintresse kan likställas med att vindsurfa eller åka skidor.
Allt jobb han lägger ner på att ta reda på en massa fakta om gräs. Prova olika grässorter. Testa gödsel. Klipptekniker. Eller vad nu Bosse pysslar med. Det är DET som är tjusningen. Den gröna gräsmattan är ett resultat av hans verkliga intresse. Och då är det okej. Då har tillfredsställelsen substans.
Han lär sig saker. Utforskar saker. Utveklas.

Grannen följer Bosses tips och tricks till punkt pricka. Men inte för att han tycker stegen är så sjukt tillfredställande. Utan för målet är den gröna gräsmattan. Men hans liv blir inte ett lyckligare liv för det.

Min bilolycka för ett antal år sen. Det hade kunnat gå så vansinnigt illa den gången. Efteråt hängde jag upp en massa på det faktum att bilen nog skulle gå att laga. På något sätt fick jag det till att om bilen gick att laga så skulle det vara ett bevis på att olyckan inte var så farlig.
Så när bilen hamnade på skroten bröt jag ihop. Men det var ju bara luft. Olyckan blev varken mer eller mindre oavsett hur bilen slutade. Ingen blev mer eller mindre skadad för den delen heller.

Nu lämnar jag grannen men fortsätter mitt resonemang.
Vi jagar en massa saker. Som i det stora hela inte ger oss någon substans. Samtidigt prioriterar vi bort sånt som verkligen betyder något.
Dessa saker är något som jag verkigen tycker är viktigt:
- Reflektion och kontenplering.
För detta krävs tid. Tid som inte fylls med måsten, att-göra eller upplevelser. Tid att bara finnas. Att stanna upp.
Reflektera vem man är. Var man är. Varför man är. Det behöver inte hela tiden vara de där stora livsavgörande besluten. Inte ens de semiviktiga. Utan löpande i sin vardag. Kring de små sakerna som ens liv till stor del består av.

- Ställtid.
Min terapeut beskrev bonden som ska plöja åkern. Men för att kunna plöja krävs en massa förberedelser. Så när han väl börjar plöja har det redan gått timmar på hans arbetsdag.
Hur mycket ställtid har vi i vår vardag? Hur mycket tid får på oss att förbereda en uppgift? Eller mellan två uppgifter? Hur mycket tid får vi att avsluta en sak och ställa om innan man påbörjar nästa?
Ställtider i vårt arbete och privatliv är viktigt tycker jag. Men inte helt lätt att åstadkomma. Tiden känns alltid så knapp. Så mycket som ska hinnas med.

- Tid
Att ha tid till sitt förfogande. Oavsett hur man sen vill använda den. Vi försöker alltid optimera för att spara tid. Ändå verkar vi inte få någon tid över. Det borde verkligen finnas tid över. Inte alltid leva på marginalerna.

Det finns mer viktigt på listan. Men gröna gräsmattor eller hela bilar är inte med.
Och med det får det räcka för dagens tankar