Perspektiv
Jazzie 2016-06-15 00:04 (1 kommentar)
Perspektiv. Det handlar alltid om det.
När man sitter med lupp och ser på sig själv och sitt liv så är det lätt att hamna i känslan jag hade i förra texten.
Så sitter man i fikarummet och får höra att kollegan som tog över mitt jobb är sjukskriven. Utmattad. Och fokus flyttas ut från min egen navel. Plötsligt är stora saker små och helt andra saker viktiga.
För det är ju så. Inget är riktigt viktigt om vi inte mår bra.
Och nu har det gått några dagar till. Fokus har flyttat ytterligare. Och perspektivet har återigen ändrat hur allt ser ut. Vad som är viktigt och vad som inte är det.
Sambon är sjukskriven.
Varken han, jag eller doktorn vet vad som är fel. Men han har ont i kroppen. I leder. I huvud. Känner sig febrig, men har inte feber. Och så är han matt. Oerhört matt.
Det har hållit på ett tag. Osäkert hur länge. Men i torsdags kom han inte till jobbet. Valde att stanna hemma.
Igår blev han sjukskriven.
Och så var inte jobbet viktigt.
Det är perspektivet. Alltid perspektivet som avgör hur verkligheten uppfattas.
När man sitter med lupp och ser på sig själv och sitt liv så är det lätt att hamna i känslan jag hade i förra texten.
Så sitter man i fikarummet och får höra att kollegan som tog över mitt jobb är sjukskriven. Utmattad. Och fokus flyttas ut från min egen navel. Plötsligt är stora saker små och helt andra saker viktiga.
För det är ju så. Inget är riktigt viktigt om vi inte mår bra.
Och nu har det gått några dagar till. Fokus har flyttat ytterligare. Och perspektivet har återigen ändrat hur allt ser ut. Vad som är viktigt och vad som inte är det.
Sambon är sjukskriven.
Varken han, jag eller doktorn vet vad som är fel. Men han har ont i kroppen. I leder. I huvud. Känner sig febrig, men har inte feber. Och så är han matt. Oerhört matt.
Det har hållit på ett tag. Osäkert hur länge. Men i torsdags kom han inte till jobbet. Valde att stanna hemma.
Igår blev han sjukskriven.
Och så var inte jobbet viktigt.
Det är perspektivet. Alltid perspektivet som avgör hur verkligheten uppfattas.
LaBonita
Men vad har hänt? Hoppas det hela vänder snart.
kram
kram
2016-06-16 15:01:11
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte