dagarna går, men det känns fortfarande som semestern är långt borta. igår skulle jag "bara" åka till brukshundklubben och träna en stund, vilket jag egentligen skulle ha gjort i tisdags då det är öppen träning, men då hällregnade det så vi körde bara ett kort träningspass i trädgården istället. slängde iväg ett sms till min "elev" att jag skulle vara där vid 16-tiden så hade hon tid och möjlighet så kunde hon komma förbi så kunde vi köra ett genrep inför helgens tävling. och hon kom och var helt förstörd, för hon hade varit på öppna träningen och där hade jordens alla människor lagt sig i vad hon gjorde och inte gjorde, och de kommit med tusen tips och råd, alla motsägelsefulla såklart så hon visste varken ut eller in och var jätteledsen och tyckte inte det var någon idé att åka och tävla, så värdelös kände hon sig. hennes hund är inte alls dum på något sätt, bara lite övertaggad och sprallig, vilket jag är övertygad om kommer att gå över med tiden för hon är inte så gammal.
så jag styrde upp det hela med förhållningsorder a. ingen mer öppen träning, öppna träningen är jättebra om man vill ha störningar, men det är inte vad den här hunden behöver JUST NU, b. bli bara passivt skittråkig när hunden börjar tramsa och flamsa istället för att ryta och fya och spruta vatten och brotta ner och lägga omkull och hålla fast "tills hon ger sig" och gud vet vad för stenålderstips som öppna träningens expertpanel hade kommit dragandes med (nu menar jag inte att man alltid bara ska ignorera dumheter, ibland är det absolut nödvändigt att gå in och göra en rejäl markering att enough is enough, men jag tror inte det kommer att funka för just den här hunden just nu eftersom den snarare bara blir ännu mer flamsig och uppskruvad ju mer uppmärksamhet den får).
ja, så det tog nog ett par timmar av peptalk för att få henne på banan igen, och sen körde vi igenom momenten och det gick jättebra. så jag hoppas VERKLIGEN att det går lika bra i helgen, att lyckas på första tävlingen borde ge en självförtroendeboost så det blir lite medvind och nedförsbacke, vilket dom behöver för det har varit en rätt knagglig vår med mycket motgångar och bakslag. utöver det, fast det är ju underordnat i det här sammanhanget, så skulle det även boosta mitt självförtroende eftersom jag har tränat det här ekipaget sedan hunden var valp. sen spelar det ju ingen roll SÅ, för jag vet ju exakt vad de har lärt sig från utgångsläge noll, men tävling är tävling och det är ju ändå ett litet kvitto på hur ens träning har funkat. även om jag inte har gjort själva jobbet utan bara kommit med tips och verktyg.
idag är det många borta på jobbet, så jag får väl harva runt med A på fikaraster och liknande. SUCK. är så jävla trött på hennes suckande och pustande och allmänt griniga utstrålning. sen är det en inhyrd personal på ekonomiavdelningen som jag knappt heller står ut med, det är liksom typen som tycker att sin kille är så fantastisk för att han skäller ut telefonförsäljare för att de har mage att ringa honom (alltså seriöst, jag tycker inte heller det är kul med telefonförsäljare, men det är väl för helvete bara att säga att man INTE ÄR INTRESSERAD, tack för påringningen, hejdå? varför ska man vara taskig, hånfull och allmänt otrevlig mot folk som bara gör sitt jobb?)
häromdagen sa den här personen i en seriöst beundrade ton att "ja, JAG skulle då inte vilja vara pizzabagare för häromdagen när X beställde en pizza med extra lök och när han fick den så ringde han och S-K-R-E-K åt dom att om det här var vad de kallade extra lök så borde de gå och kolla synen, hihihi", och några skrattade men jag vet inte om jag tycker det är så himla eftersträvansvärt att vara otrevlig och gapa och skrika för att någonting gått snett, man får väl ändå utgå från att ingen medvetet gör fel bara för att jävlas? sen kan man väl ändå irritera sig för att det blir en massa meck runt omkring, men det här skälla-ut-någon-efter-noter tycker jag känns extremt okonstruktivt. så stön. ibland undrar jag om den här arbetsplatsen är nån jävla magnet för I-DI-OTER, eller så är det de som rekryterar som är det.
idag ska jag jobba, hem och städa, gå ut med hundarna och sedan får jag se. nu när mr S praktiserar och plötsligt har fasta tider så känns mitt liv så mycket enklare. jag gillar ju rutiner, när allting är ungefär likadant. gå upp vid samma tid, åka till jobbet, komma hem vid samma tid (i teorin i alla fall) och sen ha min stund med hundpromenad och egentid. det senaste året har det varit så rörigt, ibland - rätt ofta - har mr S haft självstudier eller slutat tidigt och därför redan varit hemma när jag kommit hem och precis varit ute med hundarna. och naturligtvis finns det ju inget som HINDRAR mig från att göra likadant ändå, hundarna blir ju inte precis ledsna av en extrapromenad, men jag tycker inte det har blivit någon riktig ordning med det, kanske för att det är svårare att bara komma hem och vända i dörren när det är någon hemma, plus att jag också har varit tvungen att prioritera att plugga på eftermiddagarna eftersom jag har varit borta i alla fall tre av fem vardagskvällar. ja i alla fall: nu är ordningen återställd. och det känns SKÖNT.
nu: skriva färdigt ett protokoll och sedan harva vidare med allsköns jox.