jaha, nu har det visst blivit sommar, värmebölja och det är ju trevligt på ett sätt, fast jag är ju egentligen inte mycket för sol och värme, jag är helnöjd med sådär 18 grader och växlande molnighet. och nu har jag bränt mig och fått kliande soleksem i hårbotten och igår fick jag en fästing, så det här med sommar är ju inte bara jättekul. plus att det är så torrt att det knastrar och jag oroar mig så för mina kursare som jag har lurat iväg på spårprov imorgon, det är inte de lättaste förhållandena när det är så här varmt och torrt i skogen. fast jag behöver ju liksom inte ta på mig ansvar för vädret, det här bestämde vi ju för ett bra tag sen och då var det inga värmeböljor i sikte. men jag vill ju så gärna att det ska gå bra för dom. haha, jag känner mig nästan lika nervös som när jag själv ska gå prov. fast det tänker jag förstås inte visa.
igår var det avslutning på min andra hundkurs och wow alltså, som de har utvecklats på de här månaderna. och vilken trevlig grupp, det har verkligen varit en positiv anda från början till slut, sådär så att man känner sig fylld av energi istället för trött och dränerad. jag känner mig redan nu så enormt peppad inför höstens kurser.
igår när jag kom hem skulle mr S köra till återvinningscentralen och köpa jord, och jag bad honom ta med och slänga några förlängningsdelar till mitt gamla skrivbord som L nu har, men han hade inte plats för sidoborden och nu har de stått lutade mot en vägg i källaren i flera år till ingen nytta och jag har ju rätt svårt för det där med att samla på sig grejer till ingen nytta. men mr S har ju hamstergener av stora mått så han satte sig emot det och så blev det en ganska tjafsig diskussion där han PÅ FULLT ALLVAR menade att om något skulle slängas så kunde jag ju börja med att göra av med min arabiaservis som vi aldrig använder. alltså, jag trodde jag skulle storkna, för visst, det är sant att vi inte använder den, men seriöst, vi har ju avsevärt fler grejer i våra köksskåp än vad som egentligen behövs för två personer. vi har till exempel säkert femton tekoppar, men tio av dom har nog aldrig ens lämnat skåpet sen vi ställde in dom där när vi flyttade in. det här med arabiaservisen var väl något han kände var det enda han kunde ta till som argument, för det är väl också det enda jag har i prylväg som inte används. men då ska han ha i åtanke att när jag fick den (min mamma samlade på den innan hon gifte sig och sen hade de inte plats för den när de flyttade så då fick jag den) så gav jag bort min mormors kaffeservis till N för att göra plats för den. en in, en ut, det tycker jag är rätt rimligt. och framför allt, den tar upp EN hylla i ETT av köksskåpen medan han belamrar ungefär vartenda ledigt utrymme i källaren med sånt som kan vara bra att ha, oklart till vad men det får absolut inte slängas. JAG BLIR SÅ JÄVLA TRÖTT, och framför allt på att man inte kan diskutera det här utan att han blir sur. jag fattar väl också att man måste kompromissa, men jag tycker att a. en kompromiss omfattar båda, inte bara att jag ska acceptera hans hamsterbeteende, och b. hans argument med arabiaservisen är så jävla dåligt, men det är så typiskt flytta-fokus-från-vad-det-verkligen-handlar-om-grej.
ja, men i alla fall så blev den här sura diskussionen avbruten av att min telefon ringde och när jag hade avslutat samtalet var det dags för mig att åka. och när jag kom hem några timmar senare var mr S nästan onaturligt trevlig och frågade jättemycket om vad vi hade gjort och hur det hade gått och vad jag hade känt, och det var något i hans ton som gjorde att jag tolkade detta som att han kanske ändå tyckte att hans beteende var något överilat och argumenten inte så hållbara. så jag försökte släppa min irritation, vilket jag väl lyckades med på pappret så att säga, men jag STÖR mig ändå i tanken på att man överhuvudtaget kan tycka att det är rimligt att ha en diskussion på den nivån. men ja, det får ju vara historia nu, det är inte okej att sura vidare när man formellt sett har släppt något. tycker inte jag åtminstone.
på jobbet går det väl hyfsat. eller jag vet inte. jag och min chef har väl inte riktigt hittat våra nya positioner i förhållande till varandra än, och han är rätt svårtolkad så ibland vet jag inte om han tycker det är bra när jag kliver fram och tar plats eller om han tycker att jag är dryg som gör det. men det får väl falla på plats med tiden.
ikväll ska vi gå ut och fira av en kollega som ska sluta. jag är inte jättepepp, för det kommer att bli ett stort HÅL efter honom. inte bara kompetensmässigt utan också för att han är trevlig och rolig. så det känns väl inte som att det är så mycket att fira.
just nu sitter jag med en databas som ska uppdateras och det är så jävla bökigt och omständligt och ologiskt och användarovänligt att jag verkligen drar mig för att sätta igång. men det är inte mycket att be för, det måste ju göras. så det är väl lika bra att sätta igång.