igår var jag på utbildning och det pratades en hel del om att "det är inte farligt med stress så länge man får tid för ÅTERHÄMTNING" och jag skrattade lite ihåligt för mig själv. fast det är ju ändå inte tillnärmelsevis lika illa som för ett år sedan. när L mådde dåligt, N var arg, mr S deppig och ingen visste om jobbet skulle gå i konkurs eller hur det skulle bli med någonting. i det perspektivet är det ju inte så farligt att bara ha allmänt mycket att göra och knökfullt i kalendern, men alltså herregud vad jag är less på det just nu.
i tisdags hade vi i alla fall inspektion från vår tillsynsmyndighet, men jag tror det gick rätt bra. och från och med nu är det jag som ska sköta allt som har med sagda myndighet att göra och det känns väl...rätt läskigt och inte riktigt som att jag har koll på allt.
sen var det utbildning hela dagen igår, åkte hemifrån sex på morgonen och kom hem vid sju på kvällen. och det var mycket att man skulle sitta i grupper och diskutera och sen skulle man flytta runt stup i kvarten så att man hela tiden hamnade i nya grupper. och ja, jag fattar ju poängen med det, men HERREGUD vad det är tröttsamt med såna aktiviteter när man som jag är rätt socialt handikappad.
så jag var rätt slutkörd när jag kom hem, och sen kom jag på att herregud, jag måste ju bestämma vad jag ska ha på mig på min systers bröllop. som är på lördag, men ikväll ska jag iväg och jag vägrar stå kvällen innan och ha panik och inte veta. och det är lite värre än bara vad-ska-jag-ha-på-mig. med undantag för begravningar har de tillfällen i mitt liv där jag har varit tvungen att förhålla mig till någon slags dresscode gått att räkna på ena handens fingrar och min garderob är utrustad därefter. jag har ytterst lite finkläder och de jag har är nästan bara svarta och jag känner mig tillräckligt obekväm som det är utan att riskera att sticka ut som den enda som är klädd i svart när alla vet att man inte har svart på bröllop. när min bror gifte sig så panikköpte jag några klänningar på myrorna, och de hänger fortfarande kvar i garderoben. men eftersom min bror gifte sig 2003 så kändes det väl tveksamt om jag ens skulle komma i dom. fast det gjorde jag. sen nämnde mr S något om att "jaha, det var ju väldigt vintage" i en ton som jag tolkade som nedsättande och så blev jag...ja, kanske inte deppig men illa till mods, för man vill ju heller inte se ut som någon de glömde på åttiotalet. och han i sin tur fattar inte varför jag gör en sån grej av det. och egentligen fattar jag det inte själv, jag som jämt går omkring i slappkläder och tänker att vill folk reta sig på det så är det väl deras bekymmer och inte mitt.
men ja. ihop med klänningarna från myrorna hängde en hellång jeanskjol som jag köpt på tradera till någon studentmottagning, också den för minst tio år sen, som jag nästan glömt att jag ägde. så nu lutar det nog åt att jag kör någon slags ledig hippiestil.
idag ska jag fixa present, det blir nog ett presentkort på någon upplevelse, skittråkigt men jag har inte tid att ordna det bättre än så. och sen hoppas jag mest att lördagen ska gå snabbt och smärtfritt och att jag kan skriva merparten av diskussionsdelen av min studie på ditvägen. söndag eftermiddag ska jag hålla kurs, sen ska jag hem och packa för på måndag åker jag på en annan utbildning, kommer hem SENT på onsdag kväll och sen är det torsdag och jobb på dagen och hundkurs på kvällen och så fredag och jobb, men sen! sen! SEN! så är jag så gott som i mål, i alla fall om jag får ihop min hemtenta.
ja, men som om det inte var nog med det så har vi fått nåt datavirus på jobbet och den automatiska backupen har tydligen inte fungerat, så att eventuellt är allt vi gjort sedan vår IT-omorganisation tidigare i våras...borta. känns ju jättekul. NOT. så idag blir det krismöte.