näe, idag är ingen bra dag alls. jag känner mig irriterad till bristningsgränsen och lite till. ja, HEJ PMS. idag skulle jag helst av allt velat dra täcket över huvudet och somna om. för nattsömnen lämnar ju en hel del övrigt att önska.
igår kom jag hem. vädret var underbart, men istället för att göra något av det jag föresatt mig (dvs åka iväg och träna med hundarna eller gräva potatisland) så satt jag inne och skrev hemtenta. ja, det ska ju också göras och jo, jag fick faktiskt rätt mycket gjort, är i princip klar med litteraturstudien. men jättekul är det ju inte när man inser att hela eftermiddagen och kvällen gått åt till att sitta och bläddra i tusen vetenskapliga artiklar och försöka summera vad andra har kommit fram till på ett sätt som aldrig sagts förut. när man egentligen vill göra helt andra saker och framför allt vara utomhus. nu låter det som att jag bara beklagar mig (och rent formellt är det väl exakt det jag gör), fast jag är förstås samtidigt nöjd med att jag kommit ytterligare en bit på hemtentan. och lärarna har betonat att den här studien, som hemtentan handlar om, ska vara LITEN. många i kursen fick omformulera både ämne och syfte med motiveringen att det annars skulle bli för stort och för omfattande. så det finns ju ingen mening med att överarbeta någonting. fast det ska ju samtidigt vara bra såklart. men helt ärligt skulle jag vara fullt nöjd med att bara kratta hem ett G utan att behöva jobba ihjäl mig.
och idag kommer svärmor på besök för att lämna jordgubbsplantor och något mer som jag har glömt. det är nog mest det som är roten till mitt dåliga humör (fast jag är glad för jordgubbsplantorna). mr S är ledig idag och försäkrade att hon skulle komma "på dagen" och åka innan jag kom hem från jobbet, men jag vet exakt hur det kommer att bli. hon har aldrig passat en tid i hela sitt liv så varför skulle hon börja med det just idag? och oavsett när hon kommer så kommer hon att söla och dröja sig kvar för hon "vill så gärna träffa sin svärdotter för vi träffas ju så sällan" och JAHA, MEN DET FINNS KANSKE EN ANLEDNING TILL DET? men ja, det är väl ingen mening med att hetsa upp sig kring det innan det är ett faktum.
men, för att försöka hitta något positivt:
på fredag ska jag äntligen få träffa min bästa J. och om ett par veckor är hundkurserna slut. det där är ju lite kluvet, för även om det tar tid så är det samtidigt så himla roligt. och ger en massa tillbaks. så vad jag egentligen längtar efter är att få planera kommande kurser, jag har lite idéer om att köra några prova på-grejer i sommar som jag tror kommer att bli roliga och lyckade, men vad jag egentligen ser fram mot är att slippa dela detta med heltidsjobb och distansstudier. nu vet jag att det är möjligt att både plugga och jobba heltid samtidigt, men det är väl kanske inget jag rekommenderar om jag säger så. och jag ser fram mot att få tid och lugn, jag minns knappt när jag tog en skogspromenad värd namnet senast, nu när allting har varit så uppbokat och inrutat ner på minuterna. eller nu överdrev jag väl kanske, men ibland känns det så. men nu är den perioden snart till ända och SEN JÄVLAR. vad skönt det ska bli.
men nu: försöka greppa mina arbetsuppgifter, det går väl sådär. samtidigt fattar jag ju att jag inte kan förväntas kunna allting när jag inte ens har fått gå någon utbildning, vilket jag ska om ett par veckor. så fram till dess kan jag väl få känna mig som en prao.