ja, men jag får väl skylla mig själv. stress-stress-stress hur länge som helst nu, såklart måste det väl sätta sina spår. igår fick jag jordens huvudvärk lite innan lunch, men jag tänkte att det blir nog bättre om jag äter. det blev det inte. åkte hem, fixade med räkningar och deklaration, övervägde seriöst att skita i att åka på minstings kurs för det både regnade och blåste, men sen tänkte jag att lite frisk luft nog inte skulle skada plus att det är näst sista gången, så jag petade i mig några huvudvärkstabletter och åkte ändå. fast med facit i hand kunde jag ju såklart lika gärna ha skippat det, för det gick urdåligt. eller nä, det var kanske att ta i, men inte var det någon härlig känsla av samspel direkt. men det kan ju inte gå bra jämt, även minsting måste ju få ha en dålig dag. och även om han då missade sånt som han kan och aldrig brukar missa så gick ju i alla fall framförgåendet som vi har slitit och slavat med i veckor faktiskt lite bättre.
ja, sen var det ju bara hem och in i duschen och ner i sängen. och sen vaknade jag i natt och hade ont i huvudet. och jag vaknade i morse och hade ont i huvudet. och här sitter jag nu och har ont i huvudet. och i nacken. och i axlarna och det är på en nivå där jag, fastän jag bara har en supermjuk bh-topp som jag har köpt i någon tantaffär och som är gjord i något supertunt och supersmidigt material och med superbreda axelband och som är specialgjord för att den inte ska trycka någonstans, så är det ändå som om någon pressar in spikar i axlarna, upp genom nacken och ut genom ena ögat.
jodåsåatt, här var det livat och glatt. not. det lutar nog åt att jag skippar valpens kurs ikväll istället, och med tanke på att han är världens mest frusna hund och vädret mer påminner om december än snart-maj så blir han nog inte ledsen för det. och jag kan sitta framför kaminen med värmedyna på axlarna och, tja, förhoppningsvis lida lite mindre. vi får väl se hur eftermiddagen utvecklas.