hetsar på

.jag 2016-04-26 07:36 (inga kommentarer)
ja, här stressar man på i vanlig ordning, det känns mer eller mindre som ett naturtillstånd nu. OCH DET ÄR INTE BRA, har jag precis läst i en bok, men det är inte så mycket jag kan göra åt saken just nu. min mamma ringer och pratar om pappa och hans tumör, nu kan hon ta ordet i sin mun. "du skulle ju kunna ringa honom någon gång" säger hon i den där tonen som anger att hon förväntar sig detta inom kort, och jag känner väl mest att vad fan ska jag säga då, han vill ju aldrig prata med mig, när jag ringer och han råkar svara så langar han ju över luren till mamma som om den brändes och när vi träffas pratar vi bara om vädret, aldrig om något viktigt. samtidigt känns det ju som att man kanske bör prata med människor som är 80+ och har en tumör, för snart kan man väl inte göra det mer. inte så att han ligger på dödsbädden, men prognosen är väl ändå lite sisådär. men jag känner mig helt låst. vet inte vad jag ska säga, vet inte vad jag ska svara om han mot förmodan skulle säga något som inte var väderrelaterat. och så blir jag helt stressad över att det känns som att jag måste sno ihop en far-och-dotter-relation åt oss lite snabbt här nu.

ja, och sen rullar allting annat på i expressfart, det känns som att jag trampar vatten, hinner jag få undan något så väller det genast fram något nytt som kräver tid och uppmärksamhet, stort och smått om vartannat. räkningar ska betalas. det är dags att deklarera och jag ska deklarera vinst från försäljning av aktier och det har jag aldrig gjort förut, så mailar N och vill ha feedback på en inlämningsuppgift som är på engelska och hennes engelska är verkligen inget vidare, men det är ju inte min heller så det är inte så att ord och uttryck kommer till mig utan att jag behöver tänka. och sen måste jag börja på min sista hemtenta i ena distanskursen och jag fattar faktiskt verkligen ingenting just nu. och dessutom ska man hitta på ett eget ämne och en relevant frågeställning kring det inom ramarna för kursen och först få det godkänt innan man kan börja skriva, och det är inte precis så att inspirationen flödar. men jag har ett ämne sådär på ett ungefär, men absolut ingen frågeställning. och jag har ju för fan aldrig tid att sätta mig ner och tänka på det heller och sen är det ytterst oklart när och hur man ska kommunicera kring sitt val av ämne och få klartecken att sätta igång. och tänk om man då inte får det godkänt, då måste man hitta på något nytt, leta upp nya vetenskapliga artiklar och relevant litteratur och hinna få det godkänt och bli klar med det innan deadline. det känns ju rätt övermäktigt just nu måste jag säga. i och för sig har ju exakt allting i den här kursen känts oklart, obegripligt och övermäktigt och det har ju löst sig ändå till sist. dock inte av sig själv, så jag hoppas att jag hittar energi någonstans så att jag kan lägga in den där sista spurten in i mål.

och i den andra kursen, där har jag kvar en inlämningsuppgift och ett projektarbete, det känns lite lugnare nu när jag har bestämt mig för att inte göra tentan. kanske gör jag den när det är omtenta, kanske gör jag den inte alls, jag får se. note to self, det är ju inte dödsstraff på att inte fullfölja sånt som man bara läser för sitt eget höga nöjes skull.


igår vräkte snön ner när jag körde hem från jobbet och jag bestämde mig för att inte åka tidigare till brukshundklubben och träna som jag brukar göra när jag ska hålla kurs. istället satt jag hemma och plöjde igenom en kursbok som var så tråkig att klockorna stannade, men nu har jag bara sådär 50 sidor kvar. sen höll jag kurs och den gick bra, fast jag får lägga oceaner av tid efteråt på att peppa en av deltagarna som har en jättejättefin hund som är lite osäker och utåtagerande och så blir ägaren irriterad och så vill hunden inte ta kontakt utan blir ännu mer avståndstagande och överslagshandlande, och så blir det en ond cirkel. det är en utmaning att bita i, kan jag väl lugnt säga. hunden är hur trevlig som helst, det är ägaren som är den svåra nöten att knäcka. men vi har ju några gånger till på oss och jag tycker ändå vi har börjat komma en bit på vägen.

ja, men allt det här ledde till att jag kom hem sent och sen kunde jag inte somna för jag var så uppe i varv. så idag är jag trött, tröttare, tröttast, och samtidigt lite stressad och uppjagad. försöker fortfarande få grepp om min nya tjänst och det går väl sådär. fast det är fortfarande väldigt oklart när jag egentligen ska börja, men eftersom vi ska ha tillsynsbesök om några veckor så hade det ju känts käckt att åtminstone ha någon hum om saker och ting.

ja, men nu får jag väl försöka jobba vidare här då.





Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.