alltså jag är så himla trött nu, och så har jag pms och höll på att börja gråta nyss när jag skulle försöka fixa nån autogirogrej på internetbanken och inte fick det att funka. det är nog mer pms- än stressrelaterat tror jag, men det gör ju inte saken roligare.
jag var på kurs med valpen igår och det gick väl sådär. valpen är nämligen en mycket frusen hund och igår strilade regnet ner och det var inte många plusgrader. så trots att han fick ha täcke så kändes han inte speciellt taggad och jag vill ju att träningen ska vara kul och inte att han bara ska göra saker av pliktkänsla.
ett plus dock: fick mycket beröm för hans kryp. det är nog det absolut svåraste moment vi har tränat och vi har jättelångt kvar innan det ens går att tänka på det tävlingsmässigt, men tränaren tyckte att hans teknik var bra. så fick jag lite bra tips på hur jag ska träna vidare. så det känner jag mig taggad på. i tisdags fick jag även ett jättebra tips på att träna minsting i framåtsändandet. och i helgen kommer det att bli lite lugnare så då hinner jag förhoppningsvis köra några bra träningspass med båda två.
ikväll håller jag kurs, och det ska nog gå bra. hälften av deltagarna har gått kursen förut och är rätt så självgående. sen är det ju några som har kommit från min allmänlydnad i höstas och de behöver väl egentligen mer fortsätta med allmänlydnaden om man ska vara ärlig. men den här terminen har jag ju hjälpinstruktör på både kurserna så då kan man ju mer jobba i grupper efter nivåer. det känns ju som att det är viktigare att alla får det de behöver än att kursinnehållet blir exakt som jag har planerat.
och hemma är det fortfarande rätt surt och strävt eftersom vi i princip har gått om varandra hela veckan och inte hunnit reda ut helgens tjafs, det ligger som en sten och skaver. och sen blir det tyvärr lite prestige i det, vem som ska ta första steget, eftersom båda gissningsvis tycker det är den andre som har överreagerat och gått för långt och därför på något mystiskt sätt också borde inse detta och be om ursäkt, eller åtminstone öppna upp för ett samtal. OCH SÅ FUNKAR DET JU INTE, i alla fall inte hos oss. nej, jag är inte stolt över detta men det är så det är och jag tycker inte att det bara ska hänga på mig att "jobba på mina sidor".
okej, nu ska jag väl försöka jobba lite, helst utan att bryta ihop över tangentbordet. i morse svängde jag in på macken och skulle tanka, bara för att inse att jag hade glömt min väska med plånboken i hemma. det var väl straffet för att jag kom ihåg att ta med böcker som ska lämnas tillbaks till biblioteket, jag får väl börja lägga bilnycklarna i väskan istället för i fickan så att jag får med mig den. stress-symptom, jodå jag vet. men nu är det som det är. snart blir det bättre.