förra påsken, det är ju inte precis ett år sen eftersom påsken är rörlig, men i alla fall så kollade jag tillbaks i gamla texter för att se vad jag hade för mig då. och då var det mest långa ångestsamtal från L som stod i fokus, plus att vi var barnvakter. kan väl säga att årets påsk har varit tusen gånger bättre. inte för att det är ångestskapande att vara barnvakt, men någon direkt AVKOPPLING är det sannerligen inte. men det bästa är ändå att jag faktiskt inte ens minns när L senast ringde om något ocd-relaterat, nu ska man förstås inte ropa hej för det är väl som att vara alkoholist, risken för återfall finns alltid där, men det betyder ju inte att jag inte kan vara glad för att han är bättre JUST NU. både för hans egen och för min skull.
så även om jag ibland tycker att jag bara skriver så intetsägande texter nuförtiden så finns det ju ändå en slags nytta med dom. perspektivet, det här att kunna gå tillbaka och komma ihåg till exempel de där samtalen och hur vidriga de var och hur stressad jag var kring allt det där. jämfört med det är ju nästan allting just nu frid och fröjd.
nu ska jag suga den sista musten ur den här påskhelgen med lite tv, lite mat, lite soffhäng. lugnt och fint hoppas jag.