så blev det fredag igen och det var ju efterlängtat. lite stressad på grund av inlämningsuppgifter och hemtentor som pockar på uppmärksamhet och jag är verkligen så svindålig på att läsa facklitteratur på engelska. eller rättare sagt, jag är väl bortskämd med att kunna skumma stora sjok av text och snabbt plocka ut det väsentliga. nu känner jag mig som nån som precis lärt sig alfabetet. det går så långsamt, jag måste slå upp ord som jag inte fattar av sammanhanget och eftersom det är forskningsstudier så är det rätt många, jag kommer av mig och måste börja om från början. GAH. ett ynka kapitel tar EVIGHETER och det stressar mig. jobbet stressar mig också, för idag ska jag och S jobba med att planera vår kickoff. i år fanns det pengar till ett lite mer färdigt koncept än det vi kört de senaste åren, så vi behöver inte tänka på matlagning och aktiviteter, men vi ska sätta ihop en agenda och en tidsplan, och det är ju inget som gör sig av sig självt, och den tiden ska tas någonstans ifrån. och så ska jag ju vara ledig på måndag, vilket kräver lite planering med hur jag ska köra olika analyser idag. jo, man vet ju att man lever.
och på tal om det. för ett tag sedan skrev jag nåt om en vän till min bror, som jag läste på facebook att han hastigt gått bort. jag tänkte mig att det måste vara något i stil med en hjärtattack, för han var en rätt stadig bit som levde ett rätt hektiskt liv med stress och sena nätter och lite dåliga vanor sådär i största allmänhet, och det är ju fan sånt man dör av i vår ålder. men det var det inte fick jag reda på igår, utan han hade tagit livet av sig. tydligen gått in i väggen, blivit deprimerad, inte sett någon annan utväg. och han var en jättepopulär person med stor familj och jättemånga vänner, en sån där som alla kände, som var engagerad i det mesta, en sån som alla verkligen gillade. så man undrar ju verkligen hur det ändå kan gå så långt, hur man uppenbarligen ändå kan drivas så långt in i ensamheten och nattsvartheten.
men det lär man ju aldrig få reda på. tragiskt är det i alla fall, speciellt med tanke på de anhöriga och närstående som ska leva med det här...tvivlet, kunde vi gjort något mer, något annorlunda, been there done that så in i helvete.
men jag ska väl inte tänka mer på det nu, jag kan ju ändå inget göra. ska fokusera på: fredag, massage efter jobbet, årsmöte ikväll där jag ska avsluta mitt styrelseuppdrag, inspirationsdag imorgon, spårning på söndag, LEDIG MÅNDAG. det finns mycket som är bra.