alltså, sen mr S fick reda på att han inte skulle få studiemedel den här terminen på grund av att det låg en trettio år gammal gymnasieutbildning och skvalpade i systemet så hade vi ställt in oss på worst case scenario, att hans faktiska inkomst skulle vara noll kronor och noll öre fram till i september någon gång när han är klar med utbildning och praktik. för det vet ju alla att det fan i mig är OMÖJLIGT att komma någon vart med CSN. speciellt som tiden för att överklaga beslutet gått ut för längesen. men så pratade mr S med någon "studiesamordnare" som tipsade om att man kunde söka igen, inkludera praktiken som man tydligen också kan få studiemedel för, och skriva ett personligt brev där man angav arbetsmarknadsskäl som anledning till att de skulle göra avkall från den här regeln med bara max si och så många veckors studiemedel för utbildning som räknas som gymnasienivå.
så det gjorde vi, slängde ihop en snyftare om hur mr S blivit varslad hit och uppsagd dit och hur dyster framtidsprognosen för hans nuvarande yrke såg ut och hur lovande densamma var för det han håller på att utbilda sig till. ja, alltihop är ju sant, men det låter ju så dramatiskt och överdrivet när man ska sätta ord på det för att övertyga en myndighet. men det gick vägen. eller åtminstone nästan, han beviljades studiemedel fram till juni, men får sen inget för sin praktik. men skitsamma, studiemedel i sex månader av åtta är ju fan så mycket bättre än studiemedel i noll månader av åtta. PUH. inte för att det inte hade gått att hanka sig fram ändå, men att ha två inkomster är ju fan så mycket bättre, den som påstår något annat har nog aldrig levt på marginalerna.
så igår var det livat och idag är jag trött. jag var på minstings kurs och det drog ut på tiden och blev rätt sent innan jag var hemma och i säng. dessutom är jag lite stressad över en massa jobbgrejer, en inlämningsuppgift på ena distanskursen, måste fixa presenter till lille O som fyller år nästa vecka och imorgon kväll börjar hundkursen jag ska hålla och det känns som att jag inte har förberett speciellt mycket. nu känner jag i och för sig allihop som ska gå och vet ungefär vad de kan och behöver träna på, så det fixar sig nog. andas, andas. så, nu måste jag jobba.