alltså, jag är så sjukt nöjd med mitt beslut att inte sitta kvar i rasklubbens styrelse hela min mandatperiod utan helt stillsamt avgå vid detta årsmötet. speciellt när jag hörde hur diskussionerna gick i resten av styrelsen inför detta årsmöte. i ideella föreningar går det ju normalt till så att valberedningen har till uppgift att skaka fram lämpliga kandidater till styrelsen, som sedan väljs av medlemmarna på årsmötet. och sedan får man i styrelsen jobba vidare därifrån oavsett vilka stolpskott som råkat hamna där. för det är ju medlemmarna som har valt, det är oantastligt och liksom en av själva grundtankarna med demokrati. och även om det ibland är otroligt frustrerande så är det samtidigt väldigt nyttigt, en ständigt pågående övning i samarbete, flexibilitet, teambuildning, argumentationsteknik, you name it (jag vet att jag spottar och svär över föreningslivet och hur mycket tid som man förväntas lägga och hur otacksamt det många gånger känns, men samtidigt ÄR det ju roligt, utvecklande, stimulerande, jag vill bara påpeka att jag faktiskt tycker det också även om det sällan framgår).
men i min rasklubb, där har man uppenbarligen en lite annorlunda syn på demokrati, vilket framkom på en diskussion på mötet i måndags som jag nästan behövt ha fram till nu på mig för att smälta och ta in. för där var det styrelsen som satt och diskuterade vilka de skulle kunna tänka sig skulle få ingå i styrelsen. för de i styrelsen kunde minsann inte tänka sig att jobba ihop med vem som helst, det måste vara vettiga människor. ja, det är ju önskvärt, men tyvärr står ju inte vettiga människor på kö för styrelseuppdragen, så det är ju lite så att man får ta vad man får och vara glad för att någon ställer upp. men det så lät det på rasklubbsmänniskorna när de satt och dividerade om vilka som skulle ha varit bra att ha i en styrelse. och det är ju klart att man kan få önska, men samtidigt tycker jag att det är helt sjukt att man har attityden "ja, får vi inte in de här människorna i styrelsen så avgår vi allihop och då kan den här klubben lika gärna läggas ner". som vissa i styrelsen uttryckte saken.
så nu ska DE lämna ett förslag på namn till valberedningen, som sedan ska presentera dessa namn på årsmötet där medlemmarna sedan ska rösta (och i praktiken är det alltid valberedningens förslag som blir antagna, om det inte blir en kupp förstås), det vill säga styrelsen väljer sig själva. HEJ NORDKOREA, kände jag, och är som sagt så himla glad över att jag har trasslat mig ur det där. och jag har dessutom avslutat de uppgifter som jag ansvarade för och har lämnat över till min efterträdare. nu behöver jag bara ta med alla grejer som hör till mitt uppdrag, lämna dom på årsmötet och sen behöver jag inte bry mig mer.
och det ska bli så skönt, och det är så bra när man känner att man fattat helt rätt beslut i helt rätt tid. YES liksom.
och i övrigt: igår var jag och tränade med minsting, det gick fint och hade han bara kunnat prestera likadant på söndag så hade jag inte haft något att oroa mig för överhuvudtaget. men träning är träning och tävling är...inte samma sak.
sedan tränade jag lite med valpen, bara med fokus på att ha kul så jag tycker mest jag sprang omkring med en leksaksanka som han fick försöka få tag på. men det gick bra, om man nu med "bra" menar att han kändes glad och tyckte det var roligt och kunde ta belöningar ur min hand, och det var målet. att hans fotposition var förfärlig struntar jag i, det är sånt som går att fixa till. nu gäller det i första hand att jobba bort tveksamheten och få upp motivationen igen.
idag ska jag: jobba, sen handla, åka till brukshundklubben och dumpa lite grejer inför morgondagens kurs, hem och sedan åka till inomhushallen och köra ytterligare ett träningspass. sen hem och laga soppa och dricka bubbel för att fira att jag faktiskt rott 22,5 högskolepoäng i land samtidigt som jag har jobbat heltid och hållit på med cirka tusen andra grejer. BECAUSE I'M WORTH IT.