ja, det ska ju tydligen inte vara lätt, det här livet. så här va: mr S sökte ju till en utbildning i höstas, kom in på den, fick studiemedel beviljat, fick tjänstledigt och sen blev ju den utbildningen inställd typ ett par dagar innan den skulle börja. ja, så det var ju bara att meddela csn och jobb att det inget blev, och så tillbaks på ruta ett igen. men sen lyckades han ju komma med på en annan utbildning istället, en som han dessutom kände passade honom ännu bättre. sökte nytt studiemedel, fick det beviljat och sen dess har väl allting rullat på, tyckte vi. men så kom det ingen csn-utbetalning nu i januari och då blir man ju lite trött och amenvadärdetnudå, han har ju sökt för två terminer och fått det beviljat...eller? nä, då visar det sig att csn bara beviljat studiemedel för en termin, den förra, med motiveringen att den (nya) utbildningen räknas som gymnasienivå och han redan har en 3-årig gymnasieutbildning i botten. sen att den ligger 30 år tillbaks i tiden spelar tydligen ingen roll.
vad. trött. man. blir.
och JA. sånt skulle man NATURLIGTVIS ha kollat när beskedet kom. men vi var ju så glada för att han hade kommit in på en annan utbildning och konstaterade bara att han fått studiemedel beviljat och läste alltså inte det finstilta, och sen kunde jag inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att ens csn kunde vara så konstiga att de beviljar studiemedel för en halv utbildning. dumt, dumt, verkligen jättedumt, för nu är det såklart way beyond att överklaga. ja, vi ska ju förstås försöka ändå, frågan är ju fri, men det känns rätt så utsiktslöst.
så fram till i höst någon gång så har mr S exakt noll kronor i inkomst. det blir ju livat...not. nä, men det ska väl ändå funka tänker jag, vi sitter ju inte direkt i någon vräkig lyxvilla med lån på flera miljoner. och vi har en bra buffert att ta av och vi lever inte direkt något utsvävande liv i vanliga fall heller, så att det är väl klart att vi ror detta i land. och det kunde ju ha varit mycket värre, vi är ju ändå extremt lyckligt lottade om man ska se det hela i ett större perspektiv. det är ju mest det att det alltid måste vara något, att det liksom aldrig bara kan få flyta på.