mycket x 2

.jag 2016-01-12 11:38 (4 kommentarer)
bra sak: jag har jobbat på som en JÄVEL utan avbrott hela förmiddagen och är nu klar med jobbet där deadline var på torsdag. jag har skrivit så mycket och så fort att det värker i handlederna , vilket kanske inte är så bra, men klar är jag i alla fall.

mindre bra sak: N sms:ade tänkte vi kunde höras om logistiken på i helgen och jag fattade ingenting, absolut ingenting. kollade i kalendern, men där fanns bara mina deadlines för inlämning av tenta och projekt. jag frågade hur hon menade, och hon svarade ja, barnen skulle ju vara hos er lördag till söndag, för D är ju och åker skidor och jag jobbar . och då glimtade det till ett väldigt svagt ljus i det kompakta mörkret av ingenting, någonting jag lovat för ett antal veckor sen och sedan TOTALT glömt bort och inte skrivit upp någonstans heller. fan vad jag hatar sånt här. JAG ÄR INTE EN SÅN SOM GLÖMMER. har aldrig varit förut i alla fall, men 2015 var inte speciellt snällt mot mig och 2016 verkar ju rivstarta på ungefär samma sätt. ja, för som om det inte vore nog med det så fick jag väl beta av ett sånt där tråkigt samtal med L igår, ett sånt där han bara ringer och säger "jag har ett problem" utan att så mycket som säga hej först, och sen ska man lyssna, peppa, stötta, komma med goda råd och fan vet allt, vilket inte är det lättaste när man inte själv är på topp, vilket jag alltså inte är, dels p g a stress, dels p g a grälet med mr S häromdagen. för sams är vi fortfarande inte, för jag känner att nämen nu får det väl vara nog, han får fan skärpa sig, det är inte rimligt att bli SÅ arg för SÅ lite och sedan ta det som en ursäkt för att vräka ur sig SÅ jävla taskiga saker som han gör när han blir förbannad. igår morse lämnade jag tre handskrivna A4-sidor med en textmassa om hur jag känner det när hans spärrar släpper, när det liksom inte verkar finnas någon bortre gräns för hur elak man får bli. när jag kom hem igår så var han inte hemma, jag gick ut med hundarna och när jag kom tillbaks så var han hemma men på ovanvåningen. jag satte mig med mina uppgifter och efter nån timme så kom han ner och snäste något om ifall han kunde äta upp lite överbliven quinoa som stod i kylskåpet eller om jag hade tänkt ha den till något. det var hela konversationen, responsen på det jag skrivit var noll och jag tror ju inte direkt att det handlar om att han vill vara så himla hänsynsfull och låta mig vara ifred med mitt pluggande, snarare är det väl en utomordentligt lämplig ursäkt för den som aldrig vill ta första steget och erkänna att han gått för långt.

alltså det här med att ha gift sig med den evige ungkarlen har sina sidor. normala människor i vår ålder räknar man ju med har övat upp sin förmåga till konflikthantering genom att ha haft relationer med andra och liksom slipats av, lärt sig att anpassa sig, jämka, kompromissa om inte annat så för den goda sakens skull. men jag får liksom bemöta en tjurig fjortonåring känns det som (inte så att mr S aldrig har varit ihop med någon innan han träffade mig, det är klart att han har, och han har delat lägenhet med kompisar och så, och det har väl jag med och jag tycker inte att det på något sätt är jämförbart som att ihop med någon som man är ihop med, det är på ett annat känslomässigt plan där det är så mycket lättare att såra varandra). och sen fattar jag inte att han inte kan FATTA att jag blir ledsen när han vräker ur sig grejer om mig, det måste ju liksom vara poängen med att göra så, att såra, eller han fattar väl, men då är det väl ännu konstigare att han inte sen kan bemöda sig med att be om ursäkt? nä, då är det tydligen något slags svaghetstecken, vilket gud förbjude. okej, nu är det här väldigt vinklat och bara ur mitt perspektiv, jag påstår inte att jag är så himla perfekt. men just nu är jag stressad, ledsen och sårad och har inte LUST att vara den som tar första steget, som jag dessutom redan gjort och inte fått nån som helst respons på. och vad som känns pissjobbigt nu förutom det är då att vi tydligen ska vara barnvakter i helgen, vilket jag hade glömt och jag hatar att glömma saker, vilket dessutom betyder att jag måste vara klar med allting, en hemtenta och två projektuppgifter, på fredag kväll och när man redan har häcken full så är det inte så att man jublar när det försvinner en hel dag ur ens redan rätt så tajta schema. eftersom jag har en tenta på torsdag kväll hade jag tänkt lägga fredagen på att färdigställa hemtentan och lördagen till att färdigställa projektarbetena, men så blir det alltså inte. ja, men jag får väl lägga på ett kol till då, det finns ju inget annat jag kan göra.

status: ej på topp.

ess

:( Kan ingen annan sitta barnvakt? (Om inte ni varit osams tänker jag att din man kunde dra iväg på något slags utflykt med barn och hundar medan du är hemma och pluggar, men förstår att det inte känns lägligt just nu...) Du vet, det är OK att glömma, att inte vara supermänniska, att säga att det är väldigt stressigt just nu, kan vi hjälpas åt att lösa situationen på något sätt? Är det inte så att du har rätt många gentjänster att casha in från din omgivning? Ta hand om dig. DIG.

2016-01-12 13:41:28

AnnA

Mycket var det! Var rädd om dig!

2016-01-13 18:48:50

.jag

tack @ess @AnnA

2016-01-14 07:35:01

Malenan?

Åh. Djup igenkänning på hur det var att leva med en man som blev elak då han var arg men som aldrig bad om ursäkt. Kram.

2016-01-15 13:53:25


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.