Snart lucia

Och jorden snurrar. Fort. Fort. Fort.

I tisdags upptäckte jag att jag jobbar inte julveckan. Hade glömt bort att jag begärt semester även dagarna före jul. Det var ju en överraskning som både kändes rolig och lite stressande.

Jag känner mig tung nu.
Det har varit motiga dagar med så mycket självanklagelse. Men det verkar faktiskt vända lite med Tusse. Dels har hon på eget initiativ börja välja mat. Hon äter inte så mycket, men hon börjar få smak. Förr var det nej till allt och av alla nej så var det något som var ett litet mindre nej. Nu säger hon
- Mamma, jag vill ha ägg idag.
Sen att hon bara äter halva ägget, det är väl lite mer skitsamma. I det stora hela.

Också att mat (eller liknande) kan vara busigt. Häromdagen ville hon ha pepparkakor. Hon fick en. Kom och bad om en till. Fick det. Kom och bad om en till. Vi skulle ju just börja göra ordning oss för natten. Så jag sa
- Nä, nu räcker det.
Då smög hon bakom ryggen och tjuvade en. Det var ju inte som om hon inte syntes. Så jag lät det ju ske. Men det var JÄTTEROLIGT enligt Tusse. Och JÄTTEBUSIGT. Så det bus-stals 2 pepparkakor till. Det var så härligt att se henne mumsa på peppisen och vara glad.

Grodan fick ju så klart också tjuva peppisar. Lika ska vara lika. Annars är det ju orättvist.
Förövrigt har vi pratat en hel del med Grodan också om det här. Sambon och han hade ett alldeles eget samtal där de pratade om allt som hänt. Varför det hänt. Och att det är jobbigt, men inte farligt.
Grodan tycker det är både spännande och lite jobbigt att veta saker som bara han vet. Att hålla hemlisar eller något sånt är inte riktigt hans grej.
Så han och pappas samtal sipprar ut lite då och då. Inte så att samtalet var hemligt på något sätt. Det var bara privat. Och Grodan känner sig härligt särbehandlad. Men också väldigt sugen på att berätta vad som avhandlades. Det är lite roligt att se honom brottas med på vilken fot han vill stå på. Han tänker så det knakar.

Idag tog Tusse nästa steg i vägen tillbaka. Idag tog hon hela skeden i munnen när hon åt sin yoghurt. Tidigare har hon bara kunnat ta allra yttersta toppen. Att ha en hel liten kaffesked i munnen har gett henne kväljningar. Så idag såg det nästan helt vanligt ut när hon åt yoghurt. Hela skedar som slevades in. Jag fick till och med mata henne när tiden bara tickade iväg. Det har ju varit totalförbjudet den senaste tiden. Ingen matning. Inget påtryck.
Men idag verkade det inte bekomma henne.

Så vi kom till dagis precis när det var dags att börja öppna pepparkaks-kalendern. Tusse har redan fått sin pepparkaka ur kalendern. Så hon har inget att vänta på. Men Grodan är utom sig av otålighet. TÄNK OM DET ÄR HANS DAG ATT FÅ PEPPARKAKAN!!!

Imorgon är det lucia på dagis.
Det var väl bara härom veckan September? Eller hur? Det är någont knasigt med tiden.