ja, vad säger man? vi kastas hit eller dit mellan olika besked, eller kanske snarare rykten som säger något annat än vad som gällde för en kvart sen, typ. och det jobbigaste är ju att inte få VETA.
jag var ju riktigt uppåt när vi hade gått igenom den nya organisationsplanen igår, när det bland annat framgick att puckochefen inte ska ha någonting med vår verksamhet att göra längre. och L, som både är sexist och rasist och som på det hela taget inte tillför någonting vettigt, ska också tillhöra den andra delen, liksom en annan person som jag i och för sig inte har speciellt mycket att göra, men som är en mästare på att intrigera, baktala och dupera och såna människor klarar man ju sig utan. så det gjorde ju liksom inte mig något att de här personerna inte ska jobba i vår del av bolaget längre, och ingen annan heller tror jag. och sen så rycks mattan undan och det som gällde i förmiddags gäller kanske inte längre. obs, kanske. FÖR INGEN VET.
och det är så himla tröttsamt. man undrar ju vad kriterierna för att sitta i företagsledningar och bolagsstyrelser är, jag har ingen aning men det kan ju inte vara speciellt mycket som krävs.
jaha, efter jobbet åkte jag på massage och det kändes ju som att hon försökte hacka sig ner i ett stenblock av spända ryggmuskler och var väl en droppe i havet, men det var skönt. och sen åkte jag hem och städade, och sen mailade N och undrade om jag kunde ge feedback på hennes hemtenta, så då satt jag en lång stund med den, och sen kom mr S tassande och undrade om jag möjligtvis kunde hjälpa honom med en skoluppgift som han hade kört fast med. och ja, det var ju inte igår man höll på med impedans och induktans och såna grejer, så det tog ju sin lilla tid. och sen hade jag egentligen behövt sätta mig med min egen hemtenta, men då var orken slut så jag gick och lade mig istället.
kul liv man lever? nja. men nu är det ju åtminstone fredag. och jag fokuserar på att jag ska köpa färsk pasta och lax som vi ska äta imorgon, för ikväll ska vi på julbord. mat är tydligen ljuset i detta mörker.