måndag

.jag 2015-12-07 07:39 (inga kommentarer)
måndag. två och en halv vecka kvar till julledigheten och jag är irriterad och jävelstressad och trött på hela skiten. fattar inte hur jag ska hinna med mina kurser, fattar inte hur jag ska orka med jobbet när det är som det är. på onsdag ska jag och min chef ha medarbetarsamtal. RISKEN FINNS att jag bryter ihop och börjar stortjuta på grund av pms, stress och en allmän frustration som just nu mest manifesterar sig i att jag inte känner någon uppskattning för det jag gör. och jag är verkligen inte personen som behöver en klapp på axeln stup i kvarten för att jag gör mitt jobb, men NÅGON GÅNG kanske man kunde få höra att NÅGOT av det man gör åtminstone är lite okej? men sen blir det ju lite tvunget om man måste säga det, ungefär som när någon ber om ursäkt efter att man sagt att man förväntat sig en ursäkt. men det måste ju fram, för av sig själv blir det nog ingen förändring.

är också frustrerad över det faktum att det finns en herrbastuklubb som ingen erkänner. och okej, den finns inte på riktigt, men det är principen att alla viktiga beslut fattas när man själv inte är där, och det faktum att den inte finns gör att den är så svår att komma åt utan att man själv framstår som paranoid och i behov av en foliehatt, vilket gör att det känns meningslöst att ens prata om det, vilket i sig ökar frustrationen ännu mer.

är också EXTREMT frustrerad över att vi i fredags diskuterade fenomenet avvikelser, och jag och S tog upp att produktionspersonalen inte verkar ha någon förståelse för varför man har ett avvikelsesystem utan bara tar avvikelser som ett personligt påhopp och blir sura, och att vi tyckte att vi skulle sätta oss ner och diskutera det här, för det är väl ändå inte meningen att man ska riskera att snudd på bli utfryst för att man har skrivit en avvikelse? fick då till svar att "jamen förstår ni inte varför de känner så?" och jo, det är väl bra att belysa frågor i olika aspekter, men FÖR HELVETE, är det meningen att man ska få skit från alla jävla håll för att man gör sitt jobb? först ska man få skit från golvet för att man skriver en avvikelse, sen är det tydligen fullt legitimt att berörda parter spyr galla över en utan att det får några märkbara konsekvenser och så ska man bli ifrågasatt för att man inte förstår? är det någon som frågar hur JAG känner det när jag blir förlöjligad på ett möte utan att någon i chefsposition säger något, eller att en person i princip har slutat hälsa på mig för att jag har gjort mitt jobb? (och det är här jag misstänker att jag eventuellt kan börja storböla, vilket gör att det är tveksamt om jag ens tycker det är någon mening med att ta upp det).

det känns som att det här medarbetarsamtalet bara kommer att vara som att gräva i en hög med skit utan att komma någon vart, och jag blir apstressad bara av att tänka på det. i natt kunde jag inte sova så jag bestämde mig för att lägga mig på spikmattan en stund, och så kunde jag inte hitta spikmattan och då höll jag på att börja gråta. KUL LIV MAN HAR.

men jaha. helgen. i fredags var vi på julbord med några ur rasklubben. jag har faktiskt aldrig varit på något julbord och betalat själv, så jag blev helt chockad över priset, typ 600 spänn per person, jag hade väl tänkt att det skulle kosta max hälften, men det var ju lite sent att backa ur då så det var bara att langa upp plånboken och se glad ut. inte var det speciellt prisvärt heller, maten var okej men inte mer, personalen var nätt och jämt trevlig och framför allt osynlig efter att de hade langat fram vad man beställt att dricka till, så det gick inte ens att få ett glas vatten. så nä, det var väl inte jordens mest lyckade tillställning.

resten av helgen har varit lugn, jag har gått långpromenader med hundarna och pluggat lite och tagit det lugnt, men jag har till exempel inte städat i arbetsrummet, som jag sa att jag skulle göra. får väl ta det nu i veckan, för bortsett från veterinärbesök med S-hunden idag så är det inget inplanerat vad jag vet.

ja, det är som det är, livet. och pms:en är värre än någonsin. ont i huvudet, värk i lederna, känslorna utanpå. THIS TOO SHALL PASS, detta eviga jävla mantra som man får gå och älta ständigt och jämt.




Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.